Fortsätt till huvudinnehåll
en annan dag

Nu är det verkligen så otroligt mörka dagar, att det känns som jag knappt vaknar. Speciellt inte efter att ha drömt så knäppt som jag gjorde i natt. Eller knäppt, nä, det var det ju inte, det var kanske just precis som det är.
Någon finns, någon finns inte, vi är i ett hus, jag bor inte där, jag hälsar på,jag borde egentligen inte vara där, det ligger precis vid vattnet men jag hatar det ändå, det är väldigt modernt i vissa rum men ändå mörkt och instängt, på andra ställen ser det ut som en gammal sommarstuga. En kvinna kommer, hon är varken ful eller vacker, gammal eller ung, eller, jo, hon har grått fult hår, men hon är inte riktigt verklig, hon betyder inget, hon bara finns där. Någon, min speciella någon, finns ibland men ändå inte.
På nåt sätt tar jag mig därifrån, men det känns inte heller riktigt rätt.
Tänker på senaste hypnostillfället - jag upplevde att marken försvann, jag befann mig i ett månlandskap eller kanske hemma efter en jordbävning. Ingen annan människa fanns där, inget levande överhuvudtaget.
Jag har mycket ensamhet att bära på. Vill jag det? Vet inte.
Nåja, efter träningen kände jag mig i princip vaken iallafall, det gick bra, jag känner mig starkare och starkare. Cyklade hem, J kom, J ville ha sånglektion. Roligt. Söta söta J. J kan sjunga riktigt bra :-)
Ikväll ska vi fira Tussen, som har bott hos oss i exakt ett år. Han ska få en egen tallrik med räkor.
Vår prins

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer