Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med teknik

På tal om ingenting


Blev så uppiggad av hur bra min runda igår gick, så när jag kom hem från jobbet idag tänkte jag att jag drar ut en sväng idag med.
På med GPS och Endomondo, bort mot Brunnsviksbadet (otroligt mörkt ute, by the way, imorgon blir det pannlampa), slängde en blick på skärmen där, nästan 3 km på ca 17 minuter, helt ok. Vände, skumpade fram i mörkret, och nästan hemma, vid övergångsstället vid Roslagstull, slängde jag en blick på mobilen igen, och se, då säger den att jag har sprungit 42000km på 24 minuter, gjort av med 23000 kalorier och haft en snitthastighet på 3 sekunder per km. HAHAHA. Dessutom gratulerade den mig till att jag var den nya rekordhållaren. Jo, man tackar, svårt att slå detta enastående resultat!
Efter en bragd som denna tänker Jacob och jag nu köpa pizza. Jag tänker dricka ett glas rödvin och sjunka ner framför tv:n så småningom.
Men rundan var skön, hur snabb/långsam jag än var...kanske ska jag strunta i att mäta allting en tid. Det här var ju inte värst pålitligt :-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!