Fortsätt till huvudinnehåll

Idag har jag...

...sovit länge och kom nästan inte upp ändå. Höstdvalan är över mig.

Sen gick jag upp och sprang direkt ner till Ica (ok då , jag klädde på mig först) för att köpa kattmat, för den var slut. Kissarna blev väldigt nöjda med detta, och sen satte Lisa & jag oss tillrätta för att, precis som alltid, äta frulle och läsa SvD. Himla mysig morgonvana :)

Sen tog jag mig an disken efter vår Thanksgiving-kyckling från igår, hade inte orkat det innan. Det gick ganska lätt, och sen var det dax att hoja ner till F&S City för att köra ett lunchpass, nämligen Mats´jobbiga intensivjympa. Tung styrka, många armhävningar. Men jag orkade! Höll på ge upp ett tag, men det gick. De flesta orkar inte alls, eller rättare sagt, de försöker ju inte ens. Varför då? Jag kan verkligen inte få in i skallen varför man vill gå på intensivpass och inte försöka. Hallå liksom. Gå på nåt annat då.

Sådär får man inte riktigt säga i Friskis-frikyrkan...men jag tycker det ändå. Gör armhävningar eller gå på nåt mesigare!

Träffade en...ja, nån....som jag brukar prata med, vi pratade inte så mycket idag, men lite blev det. Alltid lite uppiggande på nåt sätt :-)

Sen bar det av hemåt, lite lunch skulle tryckas in, sen var det ut på stan igen för att shoppa lite småsaker såsom en elektrisk adventsljusstake, något jag aldrig ägt. Hittade jättesöta hund-bajspåsar också, så det var jag ju tvungen att införskaffa. Bäst att vara beredd!

Sen tittade jag på koppel och halsband, men jag köpte inget idag. Ska titta lite till först.

Nu lagar jag middag, potatisgratäng och helstekt fläskkotlett ska det bli!

Det var min måndag, det! Visserligen är den inte slut än, men mer har jag inte hunnit med än :-)

Jo, förresten! Jag har beställt pepparkaksformar i form av apor och humlor bl.a! Jättefina. Det klart man måste ha jul-apor och jul-humlor!


Jul-apan, en självklarhet!



Finfina bajspåsar (fast mina är ännu finare)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...