Fortsätt till huvudinnehåll

Dagarna kring jul

Så kom hon, natten innan julafton, min lilla stora dotter från den stora staden Paris.
Sen var det plötsligt julafton och nu känns alltsammans som mycket längesen.
Jag plockar fram lite bilder för att friska upp minnet lite.

ja just det ja, roland hjälpte mig att klä granen

väldigt hjälpsam ung man
det kom söta tomtar

den lille tomtenissen hade ljus rolig röst
Sen upphörde jag tydligen med att fotografera...Elin tog massa fina bilder, kolla hennes blogg om du vill se vad vi hade för oss!
Efter ett par dagar skulle jag jobba lite. Det första som mötte mig när jag kom var detta:

städerskan måste ha trott att vi hade stängt hela helgen
nästa dag hittade jag denna glada figur i roddmaskinen! en fransk friskis minsann!

lugnt och skönt på sankt eriksbron!


nästa dag hade jag dessa individer som sällskap vid frukosten. en dotter...

en matintresserad katt...

samt en ständigt hungrig hund
Hungriga hunden och jag gick sen på promenad, eller gick och gick, här skuttas och joggas det väldigt mycket. Vädret har varit fantastiskt vackert, snö, sol, minusgrader! Härligt!

kolla vilken vinter!




smilla hittade en hög med fågelbröd och ville smaka såklart

jättegott, matte, jag lovar!
Idag jobbade jag på Sveavägen. Nu ska jag inte jobba i receptionen på ett tag, för jag ska börja på nytt jobb. På fredag börjar jag på medlemsservice och jobbar kontorstid måndag till fredag. Faktiskt första gången i hela mitt liv. Ska bli kul att prova på!

Igår var Elin och jag på ett Indoor Walking Intervall-pass. Det var väl bra på sätt och vis, men det blev aldrig riktigt jobbigt. Det gick ju inte att göra det mer jobbigt liksom, det gick för långsamt. Något känns dessutom lite skumt när ledaren, som själv kallade detta högintensiv träning, ser ut som en härlig, nygräddad lussebulle. Hur går det ens till? Hur kan man leda högintensiv konditionsträning men ändå lyckas förbli en gräddbakelse/lussekatt/bulle? Det är väl fint att alla är välkomna och man får vara hur som helst och blablabla, men det kändes inte jätteinspirerande. Snarare lite som om något var fusk. Eller lite för skonsamt (läs:mesigt).

Sådär, nu har gnälltanten sagt sitt! Fortsätter med hundpspring och yoga istället!
Vi avslutade träningssejouren med supergoda pizzor tillsammans med Linda, som hade tagit en mamma-på-vift-kväll utan sin lilla familj.


Idag var vi i Hagaparken, hunden och jag, innan jag skulle jobba. Helt fantastiskt! Mindfulness och träning på samma gång. Och i sällskap av världens bästa, gladaste träningskompis (näst efter Elin såklart!). Känner mig harmonisk och priviligierad.





Och imorgon är det årets sista dag.
Det blir lugnt för min del, långpromenad och ta hand om djuren ifall det smälls mycket. Och kanske lite skumpa.
Nu tittar jag på Hotel Marigold. Och snart blir det kvällspromenad. Antar att alla är mycket intresserade av att veta detta.
Tjing och gott slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…