Dagarna kring jul

Så kom hon, natten innan julafton, min lilla stora dotter från den stora staden Paris.
Sen var det plötsligt julafton och nu känns alltsammans som mycket längesen.
Jag plockar fram lite bilder för att friska upp minnet lite.

ja just det ja, roland hjälpte mig att klä granen

väldigt hjälpsam ung man

det kom söta tomtar

den lille tomtenissen hade ljus rolig röst

Sen upphörde jag tydligen med att fotografera...Elin tog massa fina bilder, kolla hennes blogg om du vill se vad vi hade för oss!
Efter ett par dagar skulle jag jobba lite. Det första som mötte mig när jag kom var detta:

städerskan måste ha trott att vi hade stängt hela helgen

nästa dag hittade jag denna glada figur i roddmaskinen! en fransk friskis minsann!

lugnt och skönt på sankt eriksbron!

nästa dag hade jag dessa individer som sällskap vid frukosten. en dotter...

en matintresserad katt...

samt en ständigt hungrig hund

Hungriga hunden och jag gick sen på promenad, eller gick och gick, här skuttas och joggas det väldigt mycket. Vädret har varit fantastiskt vackert, snö, sol, minusgrader! Härligt!

kolla vilken vinter!

smilla hittade en hög med fågelbröd och ville smaka såklart

jättegott, matte, jag lovar!

Idag jobbade jag på Sveavägen. Nu ska jag inte jobba i receptionen på ett tag, för jag ska börja på nytt jobb. På fredag börjar jag på medlemsservice och jobbar kontorstid måndag till fredag. Faktiskt första gången i hela mitt liv. Ska bli kul att prova på!

Igår var Elin och jag på ett Indoor Walking Intervall-pass. Det var väl bra på sätt och vis, men det blev aldrig riktigt jobbigt. Det gick ju inte att göra det mer jobbigt liksom, det gick för långsamt. Något känns dessutom lite skumt när ledaren, som själv kallade detta högintensiv träning, ser ut som en härlig, nygräddad lussebulle. Hur går det ens till? Hur kan man leda högintensiv konditionsträning men ändå lyckas förbli en gräddbakelse/lussekatt/bulle? Det är väl fint att alla är välkomna och man får vara hur som helst och blablabla, men det kändes inte jätteinspirerande. Snarare lite som om något var fusk. Eller lite för skonsamt (läs:mesigt).

Sådär, nu har gnälltanten sagt sitt! Fortsätter med hundpspring och yoga istället!
Vi avslutade träningssejouren med supergoda pizzor tillsammans med Linda, som hade tagit en mamma-på-vift-kväll utan sin lilla familj.


Idag var vi i Hagaparken, hunden och jag, innan jag skulle jobba. Helt fantastiskt! Mindfulness och träning på samma gång. Och i sällskap av världens bästa, gladaste träningskompis (näst efter Elin såklart!). Känner mig harmonisk och priviligierad.

Och imorgon är det årets sista dag.
Det blir lugnt för min del, långpromenad och ta hand om djuren ifall det smälls mycket. Och kanske lite skumpa.
Nu tittar jag på Hotel Marigold. Och snart blir det kvällspromenad. Antar att alla är mycket intresserade av att veta detta.
Tjing och gott slut.