Fortsätt till huvudinnehåll

Dagarna kring jul

Så kom hon, natten innan julafton, min lilla stora dotter från den stora staden Paris.
Sen var det plötsligt julafton och nu känns alltsammans som mycket längesen.
Jag plockar fram lite bilder för att friska upp minnet lite.

ja just det ja, roland hjälpte mig att klä granen

väldigt hjälpsam ung man
det kom söta tomtar

den lille tomtenissen hade ljus rolig röst
Sen upphörde jag tydligen med att fotografera...Elin tog massa fina bilder, kolla hennes blogg om du vill se vad vi hade för oss!
Efter ett par dagar skulle jag jobba lite. Det första som mötte mig när jag kom var detta:

städerskan måste ha trott att vi hade stängt hela helgen
nästa dag hittade jag denna glada figur i roddmaskinen! en fransk friskis minsann!

lugnt och skönt på sankt eriksbron!


nästa dag hade jag dessa individer som sällskap vid frukosten. en dotter...

en matintresserad katt...

samt en ständigt hungrig hund
Hungriga hunden och jag gick sen på promenad, eller gick och gick, här skuttas och joggas det väldigt mycket. Vädret har varit fantastiskt vackert, snö, sol, minusgrader! Härligt!

kolla vilken vinter!




smilla hittade en hög med fågelbröd och ville smaka såklart

jättegott, matte, jag lovar!
Idag jobbade jag på Sveavägen. Nu ska jag inte jobba i receptionen på ett tag, för jag ska börja på nytt jobb. På fredag börjar jag på medlemsservice och jobbar kontorstid måndag till fredag. Faktiskt första gången i hela mitt liv. Ska bli kul att prova på!

Igår var Elin och jag på ett Indoor Walking Intervall-pass. Det var väl bra på sätt och vis, men det blev aldrig riktigt jobbigt. Det gick ju inte att göra det mer jobbigt liksom, det gick för långsamt. Något känns dessutom lite skumt när ledaren, som själv kallade detta högintensiv träning, ser ut som en härlig, nygräddad lussebulle. Hur går det ens till? Hur kan man leda högintensiv konditionsträning men ändå lyckas förbli en gräddbakelse/lussekatt/bulle? Det är väl fint att alla är välkomna och man får vara hur som helst och blablabla, men det kändes inte jätteinspirerande. Snarare lite som om något var fusk. Eller lite för skonsamt (läs:mesigt).

Sådär, nu har gnälltanten sagt sitt! Fortsätter med hundpspring och yoga istället!
Vi avslutade träningssejouren med supergoda pizzor tillsammans med Linda, som hade tagit en mamma-på-vift-kväll utan sin lilla familj.


Idag var vi i Hagaparken, hunden och jag, innan jag skulle jobba. Helt fantastiskt! Mindfulness och träning på samma gång. Och i sällskap av världens bästa, gladaste träningskompis (näst efter Elin såklart!). Känner mig harmonisk och priviligierad.





Och imorgon är det årets sista dag.
Det blir lugnt för min del, långpromenad och ta hand om djuren ifall det smälls mycket. Och kanske lite skumpa.
Nu tittar jag på Hotel Marigold. Och snart blir det kvällspromenad. Antar att alla är mycket intresserade av att veta detta.
Tjing och gott slut.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...
2 kommentarer
Läs mer