Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste nytt

Lördag kväll.

Vet inte riktigt vart denna vecka tog vägen....?
Härom kvällen var det extrareceptionist-träff. Vi träffades på min gamla arbetsplats Hagastan och satt och hade inget syre i konferensrummet i ett par timmar. Vi fick göra små övningar, tänka ut vad som var bra och mindre bra, äta macka och säga kloka och fiffiga små sanningar. En riktigt Friskis-aktig kväll minsann.Ganska givande (jag gav den en 6:a av 10 möjliga).

Igår var desto mer givande!

Mona, den företagsamma lilla människan, hade skaffat biljetter till Caitlin Moran (klick klick!) på Stadsteatern, och jag fick äran att följa med.
In på scen hoppade (på riktigt!) en 39-årig kvinna med håret åt alla håll och kanter iklädd shorts, skjorta och Doc Martens. I en och en halvtimme pratade hon kulsprutesnabbt på british english om sin senaste bok och allt mellan himmel och jord. Bland annat delade hon med sig av sina tre tips för ett bra liv, här kommer de:
1. Long country walks
2. Masturbation
3. Revolution

HELT fantastisk kvinna! Hennes energi var otrolig. Från och med nu tänker jag bli lite mer Caitlin för varje dag. Word!

Men hörrni, jag har väl några trevliga hundbilder att visa också! Leta leta leta...bildskatterna från senaste veckan, varsågoda!

när jag tar fram yogamattan, vill djuren vara med. det är sött men opraktiskt. solhälsningen hamnar i hundens mage.

man kan även somna på mattes säng och vara väldigt orörlig, som en cementsäck ungefär. skönt skönt.

såhär ser det ut varje dag. grå himmel, kala träd. rätt segt.
jobbade på city i veckan, som ju ligger bredvid mood-gallerian. i fönstret satt en liiiiiten hund. voff voff.

sån himla skum och ful utsmyckning. eller vad det kallas.
hej jag heter smilla och jag gillar träbitar. punkt slut.
Annars har jag haft Homeland-race. Det är så sjukt spännande att jag knappt kan tänka på något annat. På dagarna kan jag plötsligt börja undra hur Carries sjukdom började. Eller om Brody och hans fru någonsin kommer hitta tillbaka till varann. (jag är i mitten säsong 2 nu så tala inte om vad som händer).
tyckte detta var lite roligt. igenkänningsgraden är hög.
Nu ska jag dricka en liter light-must och ta en snabb liten kvällsjogg/prommis med hundälsk!
Imorgon ska jag jobba några timmar. Nu vet ni allt om mitt liv! Tjing!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer