Fortsätt till huvudinnehåll

Fjärde advent

På fjärde advent är sista ljuset tänt...bara tre dagar till jul.
Det är vackert och lite kallt ute, precis perfekt lagom kallt och det har varit sol i ett par dagar! Så himla härligt. Behovet av solljus är överväldigande.
Idag är det årets kortaste dag. Och snart, snart, vänder det! Våren finns nånstans runt ett hörn, ännu lite för avlägset att ana, men ändå!
I väntan på detta, lekte jag tomtemor idag och lade in två sorters sill och bakade bröd. Eller vad är det tomtemor gör såhär dagarna innan jul? Inte vet jag. Hon finns ju inte ens, ja just det ja.

yousef har varit här. förresten, han är fortfarande här, faktiskt!
även tussen har suttit till bords med oss

och här är mina små hyacinter

denne underlige figur dök också upp

komplett med handduk och telefon
trots att vi jobbar på en träningsanläggning får vi bara socker, socker och socker till jul. inte alls sunt.
Nu ska jag titta på de två sista avsnitten på säsong 3 av Homeland. Fortfarande sjukt spännande. Hur slutar denna serie egentligen?
Ikväll, som alla andra kvällar, avslutar vi med en promenad/joggingtur och sen gör jag lite yoga innan vi somnar. Jag somnar så snabbt att jag knappt kommer ihåg att jag släcker lampan. Skönt men skumt. Hur kan man somna så snabbt?! Och jag tyckte att jag kände igen de i min ålder så vanligt förekommande svettningarna under en period (i somras? När det var över 30 gr ute?), men nu är de totalt bortblåsta med vinden. Även om detta kan man säga skönt men skumt.
Ja, ja, who cares om hundra år liksom...nu tar vi och kollar hur det går för Carrie, Brody, Saul och de andra!
Ha en fridfull fjärde advent!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer