Fortsätt till huvudinnehåll

Spring i benen

Smilla och jag springer varje dag. Det var liksom bara att sätta igång.
Jag känner mig som en Dirtbag. Inte för att jag springer ultralopp, men hela dirtbag-livstilen känns så mittiprick. Bara springa runt i gamla shorts och upptäcka naturen och ha det chill. Mitt nästa drag ska bli att införskaffa en truckerkeps. Det ska man ha om man är en dirtbag.

hur cool...?
Jag är nu ledig ända fram till fredag. Och fredag råkar även vara min födelsedag. Jag och son och Li ska gå till Phil´s Burger på Gärdet där Smillas kompis Lous matte är restaurangchef. Det är många man pratar med när man har hund!

såhär fint är det ute nu

vilda blommor är de vackraste!
En annan grej med att planera sköna jogg-rundor för de kommande dagarna är att jag bearbetar massa skit i skallen. Det sköljs liksom bort. Jag blir mer den jag är, under ytan av smörja och andras känslor och önskningar jag samlat på mig genom åren.

en glad en
Igår när jag kom hem från jobbet satte jag på radion, den var inställd på P2 eftersom djuren gillar att lyssna på musikradion när jag inte är hemma. En kvinna sjöng något som lät ganska bekant, men jag tänkte att hon var en lyrisk sopran med skvalp-röst, så det var ju inget jag hade sjungit.
Tills jag insåg att det var andra akten av Tristan.
Hahaha! Idealen förändras! Eller så gör de inte det, utan vissa sjunger på för att de liksom är tillgängliga, och har man hållit på ett tag, eller ganska länge, så kanske det låter sådär.
Jag blev lite mörkrädd/folkskygg/fick eremitkänsla och tänkte att aldrig i livet att jag kastar mig in i det där igen. Till vilken nytta? Näää, usch. Vem vill utsätta sig för det? Och så låter det fult. Nej tack. Jag ska ha det roligt och skönt.

den här dikten inleder åsa larssons bok solstorm, som jag läser om som sommarlektyr. gillar den, gillar energin.
gillar även dessa rejält tilltagna tassar.



A dirtbag is someone who embraces their personal passions to the point that they do not follow societal norms. A dirtbag does what they need to do to live that passion and alternative lifestyle whether it be living in their car, working side jobs or not working at all and honing their skills at said passion.
(ur en intervju med en dirtbag som heter Candice Burt. Gillar definitionen!)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...