Fortsätt till huvudinnehåll

Hej igen, it´s been a while

Jag har helt kommit av mig med bloggandet. Funderat på om jag ska lägga av, frågat mig varför jag vill dela mitt liv med okända läsare (eller kanske känner jag er). Idag kom det plötsligt en liten uttryckslusta smygandes, så jag skriver några rader. Och lägger upp några bilder.

jag har känt mig otroligt låg rätt länge. så låg att jag funderar på att jag kanske måste få hjälp. vet inte vad det är med mig riktigt.
Jag har så många tankar.
Har fastnat i yogan, Kommer inte förbi min prestationsångest och mitt perfektionstänkande.
Jag vet att det är helt otroligt dumt, speciellt om man håller på med yoga, men jag tycker bara att ju mer jag håller klasser, desto mindre kan jag.
Och precis så är det kanske. Och då vill jag springa iväg, fly, och fastna i otillräcklighetsgeggan.
Nu kan jag inte riktigt det, men ja, vi får väl se vart jag hamnar. Om jag fortsätter eller ej. Kommer också hela tiden in i tankarna på att jag alltid alltid alltid helst velat vara anonym, smälta in.
Jag har aldrig varit anonym, jag har känt mig annorlunda hela livet, först på grund av mitt ursprung, senare genom mitt sjungande och mitt konstnärliga allvar som aldrig har fått mig att känna mig hemma någonstans. Eller kanske överallt.
Nog om det.
För en månad sen var jag i Paris, för att få andas lite större stadsatmosfär än lilla Stockholm.

 Här kommer värsta bildbomben:

lampbollar från Estocolmo!

hundskål de luxe utanför en restaurang nära metro l´opera

min dotter. bäst i världen faktiskt.










Älskar dig, Elin. Glöm aldrig.


Bara den här kinesiska lampskärmen kan få mig att känna klaustrofobi här i Stockholm. Och att husväggen är ful. Och att det är människor överallt. Och att staden är levande. SUCK.


Sista bilden på CDG. Tur att det är så fult där, så man vill åka hem.
Förklarar inte alla bilder. Känn bara atmosfären!

Hemma är allt som vanligt. Egon är inte riktigt frisk. Igår var vi hos veterinären igen. Han sövdes och ultraljudades. Lilla söta hunden.


Familjefoto. Son, hund, katt, Fanny!

friends

grabbarna grus

två sötnosar

jag har nya glasögon. 
Nu ska jag ta min lilla hundflock och gå ut.
Har för övrigt snöat in på låten "Free electric band" med Albert Hammond. Sjuttiotalet i ett nötskal. Fast just nu lyssnar jag på "Rocky mountain high" med John Denver.

That´s all, folks! som Looney Tunes hade uttryckt det.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer