Hej igen, it´s been a while

Jag har helt kommit av mig med bloggandet. Funderat på om jag ska lägga av, frågat mig varför jag vill dela mitt liv med okända läsare (eller kanske känner jag er). Idag kom det plötsligt en liten uttryckslusta smygandes, så jag skriver några rader. Och lägger upp några bilder.

jag har känt mig otroligt låg rätt länge. så låg att jag funderar på att jag kanske måste få hjälp. vet inte vad det är med mig riktigt.

Jag har så många tankar.
Har fastnat i yogan, Kommer inte förbi min prestationsångest och mitt perfektionstänkande.
Jag vet att det är helt otroligt dumt, speciellt om man håller på med yoga, men jag tycker bara att ju mer jag håller klasser, desto mindre kan jag.
Och precis så är det kanske. Och då vill jag springa iväg, fly, och fastna i otillräcklighetsgeggan.
Nu kan jag inte riktigt det, men ja, vi får väl se vart jag hamnar. Om jag fortsätter eller ej. Kommer också hela tiden in i tankarna på att jag alltid alltid alltid helst velat vara anonym, smälta in.
Jag har aldrig varit anonym, jag har känt mig annorlunda hela livet, först på grund av mitt ursprung, senare genom mitt sjungande och mitt konstnärliga allvar som aldrig har fått mig att känna mig hemma någonstans. Eller kanske överallt.
Nog om det.
För en månad sen var jag i Paris, för att få andas lite större stadsatmosfär än lilla Stockholm.

Här kommer värsta bildbomben:

lampbollar från Estocolmo!

hundskål de luxe utanför en restaurang nära metro l´opera

min dotter. bäst i världen faktiskt.

Älskar dig, Elin. Glöm aldrig.

Bara den här kinesiska lampskärmen kan få mig att känna klaustrofobi här i Stockholm. Och att husväggen är ful. Och att det är människor överallt. Och att staden är levande. SUCK.

Sista bilden på CDG. Tur att det är så fult där, så man vill åka hem.

Förklarar inte alla bilder. Känn bara atmosfären!

Hemma är allt som vanligt. Egon är inte riktigt frisk. Igår var vi hos veterinären igen. Han sövdes och ultraljudades. Lilla söta hunden.

Familjefoto. Son, hund, katt, Fanny!

friends

grabbarna grus

två sötnosar

jag har nya glasögon. 

Nu ska jag ta min lilla hundflock och gå ut.
Har för övrigt snöat in på låten "Free electric band" med Albert Hammond. Sjuttiotalet i ett nötskal. Fast just nu lyssnar jag på "Rocky mountain high" med John Denver.

That´s all, folks! som Looney Tunes hade uttryckt det.