Fortsätt till huvudinnehåll

Hej igen, it´s been a while

Jag har helt kommit av mig med bloggandet. Funderat på om jag ska lägga av, frågat mig varför jag vill dela mitt liv med okända läsare (eller kanske känner jag er). Idag kom det plötsligt en liten uttryckslusta smygandes, så jag skriver några rader. Och lägger upp några bilder.

jag har känt mig otroligt låg rätt länge. så låg att jag funderar på att jag kanske måste få hjälp. vet inte vad det är med mig riktigt.
Jag har så många tankar.
Har fastnat i yogan, Kommer inte förbi min prestationsångest och mitt perfektionstänkande.
Jag vet att det är helt otroligt dumt, speciellt om man håller på med yoga, men jag tycker bara att ju mer jag håller klasser, desto mindre kan jag.
Och precis så är det kanske. Och då vill jag springa iväg, fly, och fastna i otillräcklighetsgeggan.
Nu kan jag inte riktigt det, men ja, vi får väl se vart jag hamnar. Om jag fortsätter eller ej. Kommer också hela tiden in i tankarna på att jag alltid alltid alltid helst velat vara anonym, smälta in.
Jag har aldrig varit anonym, jag har känt mig annorlunda hela livet, först på grund av mitt ursprung, senare genom mitt sjungande och mitt konstnärliga allvar som aldrig har fått mig att känna mig hemma någonstans. Eller kanske överallt.
Nog om det.
För en månad sen var jag i Paris, för att få andas lite större stadsatmosfär än lilla Stockholm.

Här kommer värsta bildbomben:

lampbollar från Estocolmo!

hundskål de luxe utanför en restaurang nära metro l´opera

min dotter. bäst i världen faktiskt.










Älskar dig, Elin. Glöm aldrig.


Bara den här kinesiska lampskärmen kan få mig att känna klaustrofobi här i Stockholm. Och att husväggen är ful. Och att det är människor överallt. Och att staden är levande. SUCK.


Sista bilden på CDG. Tur att det är så fult där, så man vill åka hem.
Förklarar inte alla bilder. Känn bara atmosfären!

Hemma är allt som vanligt. Egon är inte riktigt frisk. Igår var vi hos veterinären igen. Han sövdes och ultraljudades. Lilla söta hunden.


Familjefoto. Son, hund, katt, Fanny!

friends

grabbarna grus

två sötnosar

jag har nya glasögon. 
Nu ska jag ta min lilla hundflock och gå ut.
Har för övrigt snöat in på låten "Free electric band" med Albert Hammond. Sjuttiotalet i ett nötskal. Fast just nu lyssnar jag på "Rocky mountain high" med John Denver.

That´s all, folks! som Looney Tunes hade uttryckt det.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…