Fortsätt till huvudinnehåll

Påsk

Annandag påsk.
Vårväder, äntligen! Så efterlängtat. Ljus, värme...det är faktiskt som om livet blir lite lättare.
Igår blev det sommartid. Fattar inte riktigt varför det inte kan vara sommartid jämt, varför håller man på och ställer fram och tillbaka klockan? Vem märker i november om det är en timme tidigare eller senare? Det är ju mörkt hela tiden.
Påsken har för mig inneburit lite jobb och mycket yoga. Tog lite extrapass och på en vecka blev det 6 pass, hoppsan! Men det är bra. På så sätt får jag göra min yoga regelbundet, och jag mår alltid bättre efteråt än innan. Toppen ju.

hundarna har varit med på jobbet ett par dagar

älskar att klappa deras mjuka huvuden när de smaskar i sig sin frulle
Vi har alltid en liten ritual. Vi går via Karlbergs Slott. I parken får de sin mat, och sen går vi ner till kanalen och där dricker de en slurk. Sen går vi till jobbet, och de ligger snällt i personalrummet och tar in allt som händer. När matte slutar jobba, går vi en annan väg hem och sen är de så trötta att de knappt orkar med kvällspromenad ens.

Egon är trött och nöjd
här kommer en bildsvit på roland

han ser helt bombad ut, men det är roland i ett nötskal på nåt sätt

en riktig snygging

oj, en baktass är smutsig

sådär ja, nu är man fin igen

tussen skulle aldrig bete sig på det sättet. ALDRIG.
det här är mer tussens stil

sol. underbart.
såhär såg det ut utanför F&S gärdet igår. tomt. men det kom ett gäng!

blek, rynkig, vindögd, lite trött.
men fram på kvällen vaknar jag till som vanligt!
Hundarna verkar vårtrötta, eller så är de bara trötta för att jag släpar ut dem på så långa promenader. Nu ska vi ut igen iallafall! Och imorgon blir det yoga igen. Och på onsdag. Sen tar jag lite undervisnings-paus.
Det var väl ungefär allt från djur-och-yoga-tanten.
Avslutar med några kloka ord.


gillar speciellt denna!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer