Knä-helvetet

Jag skadade mitt högra knä för över 5 år sedan, när jag just hade fått Smilla och halkade på en översnöad hårdplast-skylt. Knäet svullnade upp till ungefär dubbel storlek och blev rött och blått, men jag ignorerade det, för Smilla hade just börjat bli lite modigare och vi kunde långsamt börja gå längre promenader. Så jag accepterade inte att knäet skulle hindra mig.
Det här är, när jag sätter ord på det, jag i ett nötskal. Att bara ignorera och nonchalera smärta och köra min väg, vad det än kostar.

gick med hundarna till jobbet. AJ:

År ut och år in har jag tampats med knäet, rehab-tränat, sprungit 2 maraton, struntat i det och bara yogat och yogat, och nu senast, börjat träna högintensivt för att jag trodde knäet höll för det. Jag kan göra squats och thrusters och jumpin´ jacks och knäet känns finfint, men idag kunde jag knappast gå. Jag gråter av smärta. Fattar inte vad som hände? Det gör inte ont att squatta men det gör ont att gå.
Blir så ledsen och trött!
Ville ju börja träna Crossfit-inspirerat. HELVETE.
Vad blir det nu? Bara crunches och pushups?  :(
Kan inte ens springa. Skulle ju springa Sthlm Urban Trail den 13 augusti och nu kan jag knappt gå.

man FAN vad deppigt

Tänker nu titta på en gammal Trenter-deckare och äta glass.
Och sen får jag väl köra Russian Twists och push-ups.
Snyft och snor.

den här har inte ont i knäet. kul för henne.

keep calm. jag ska försöka.

3 arbetsdagar kvar till semester.
En anledning att vara glad iallafall!