Fortsätt till huvudinnehåll

Knä-helvetet

Jag skadade mitt högra knä för över 5 år sedan, när jag just hade fått Smilla och halkade på en översnöad hårdplast-skylt. Knäet svullnade upp till ungefär dubbel storlek och blev rött och blått, men jag ignorerade det, för Smilla hade just börjat bli lite modigare och vi kunde långsamt börja gå längre promenader. Så jag accepterade inte att knäet skulle hindra mig.
Det här är, när jag sätter ord på det, jag i ett nötskal. Att bara ignorera och nonchalera smärta och köra min väg, vad det än kostar.


gick med hundarna till jobbet. AJ:

År ut och år in har jag tampats med knäet, rehab-tränat, sprungit 2 maraton, struntat i det och bara yogat och yogat, och nu senast, börjat träna högintensivt för att jag trodde knäet höll för det. Jag kan göra squats och thrusters och jumpin´ jacks och knäet känns finfint, men idag kunde jag knappast gå. Jag gråter av smärta. Fattar inte vad som hände? Det gör inte ont att squatta men det gör ont att gå.
Blir så ledsen och trött!
Ville ju börja träna Crossfit-inspirerat. HELVETE.
Vad blir det nu? Bara crunches och pushups?  :(
Kan inte ens springa. Skulle ju springa Sthlm Urban Trail den 13 augusti och nu kan jag knappt gå.



man FAN vad deppigt


Tänker nu titta på en gammal Trenter-deckare och äta glass.
Och sen får jag väl köra Russian Twists och push-ups.
Snyft och snor.


den här har inte ont i knäet. kul för henne.


keep calm. jag ska försöka.


3 arbetsdagar kvar till semester.
En anledning att vara glad iallafall!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…