Fortsätt till huvudinnehåll

Knä-helvetet

Jag skadade mitt högra knä för över 5 år sedan, när jag just hade fått Smilla och halkade på en översnöad hårdplast-skylt. Knäet svullnade upp till ungefär dubbel storlek och blev rött och blått, men jag ignorerade det, för Smilla hade just börjat bli lite modigare och vi kunde långsamt börja gå längre promenader. Så jag accepterade inte att knäet skulle hindra mig.
Det här är, när jag sätter ord på det, jag i ett nötskal. Att bara ignorera och nonchalera smärta och köra min väg, vad det än kostar.


gick med hundarna till jobbet. AJ:

År ut och år in har jag tampats med knäet, rehab-tränat, sprungit 2 maraton, struntat i det och bara yogat och yogat, och nu senast, börjat träna högintensivt för att jag trodde knäet höll för det. Jag kan göra squats och thrusters och jumpin´ jacks och knäet känns finfint, men idag kunde jag knappast gå. Jag gråter av smärta. Fattar inte vad som hände? Det gör inte ont att squatta men det gör ont att gå.
Blir så ledsen och trött!
Ville ju börja träna Crossfit-inspirerat. HELVETE.
Vad blir det nu? Bara crunches och pushups?  :(
Kan inte ens springa. Skulle ju springa Sthlm Urban Trail den 13 augusti och nu kan jag knappt gå.



man FAN vad deppigt


Tänker nu titta på en gammal Trenter-deckare och äta glass.
Och sen får jag väl köra Russian Twists och push-ups.
Snyft och snor.


den här har inte ont i knäet. kul för henne.


keep calm. jag ska försöka.


3 arbetsdagar kvar till semester.
En anledning att vara glad iallafall!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Kontakt

Jobbhelg, hemma och lite trött nu. Fick dessutom för mig att springa fram-och tillbaka idag, kändes lite småtrögt speciellt på hemvägen, men hem kom jag. När jag hade varit hemma en stund, ringde mobilen, och det var en kontaktperson från Hundhjälpen. Efter alla dessa kontaktförsök, hörde äntligen någon av sig, jag som nästan hade gett upp. Hon var också inne på att den kattälskande hundflickan Lia skulle passa oss bra, och nu skulle hon ta reda på lite mer dagsfärsk information och höra av sig igen under veckan. Åh, vad spännande! Tänk om vi snart har en hund! Glad glad glad. Här är hon! Nu ska jag sova, imorgon blir det lunch med Sandra och sen köpa vinterskor till Jacob. Och kanske titta på en hundsele eller så :) Godnatt!