Fortsätt till huvudinnehåll

Två semesterdagar

I torsdags kväll kl 21:15 klev jag ut från jobbet för sista gången på över 3 veckor.
Sällan har jag längtat så mycket efter ledigheten. Jag har känt mig trött, omotiverad, överarbetad, slut, ja allt möjligt tråkigt.
I måndags snubblade jag dessutom på en mattkant och föll som en fura mot receptionsdisken.
Jag hann tänka: "jag kommer slå huvudet rakt i disken, tackåhej för mej" men hann få fram handen på nåt sätt och dämpade på så sätt smällen. Vred mig istället och landade med en duns på rygg bredvid kassaskåpet och trodde ryggen var av och livet slut iallafall.
Men se, jag kunde resa mig och inget hade gått sönder. Pannan var lite svullen och jag kände mig lite mörbultad. C´etait tout.
Call me Plåt-Niklas eller Träskalle eller nåt, men jag är såååå tacksam  :)



när jag kom hem, låg det här och väntade

Så otroligt omtänksamt och fint! Speciellt den dagen när jag för en sekund trodde livet var över.


Men nu är jag alltså ledig.
Hundarna och jag har kommit in i trail-running-andan och jag tar på mig mina Vibram Fivefingers och så tassar vi iväg. Helt underbart. Lugnt tempo, skönt, roligt underlag, vi badar på vägen...så härligt!


Tussen ville vara med, bara han slapp springa i skogen. Badet var väl inte så aktuellt heller.

Smillas tassar. Det är fint med tassar.

En söt farbror som blir väldigt trött av springturerna.

Efteråt slappar vi.

Tussen. Alltid i centrum.

Roland. 


Har kollat på Ultrarunning-dokumentärer på kvällarna.
Efter mitt fall i repan, blev knäet bättre, haha, ironiskt eller hur! Och då är det så himla härligt att springa med hundarna. Och så känns det som jag kan springa hur länge som helst (fast det kan jag inte såklart), och jag blir inspirerad att träna för ett ultra.
Måste kolla detta.

Är det realistiskt?
Räcker min tid till?

Igårkväll såg jag en dokumentär om Marathon des Sables, som går i den marockanska öknen. Visade sig att i år och för två år sedan, vann en svensk tjej damklassen, Elisabet Barnes. Otroligt inspirerande!
Nu avslutar jag för idag, ska ut med de trötta fyrbenta innan middagen.
Imorgon blir det födelsedagsfirande med Jacob och Fanny, för en viss tant fyller visst år :)

Hejdå!



Semesterdrink!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…