Fortsätt till huvudinnehåll

Två semesterdagar

I torsdags kväll kl 21:15 klev jag ut från jobbet för sista gången på över 3 veckor.
Sällan har jag längtat så mycket efter ledigheten. Jag har känt mig trött, omotiverad, överarbetad, slut, ja allt möjligt tråkigt.
I måndags snubblade jag dessutom på en mattkant och föll som en fura mot receptionsdisken.
Jag hann tänka: "jag kommer slå huvudet rakt i disken, tackåhej för mej" men hann få fram handen på nåt sätt och dämpade på så sätt smällen. Vred mig istället och landade med en duns på rygg bredvid kassaskåpet och trodde ryggen var av och livet slut iallafall.
Men se, jag kunde resa mig och inget hade gått sönder. Pannan var lite svullen och jag kände mig lite mörbultad. C´etait tout.
Call me Plåt-Niklas eller Träskalle eller nåt, men jag är såååå tacksam  :)



när jag kom hem, låg det här och väntade

Så otroligt omtänksamt och fint! Speciellt den dagen när jag för en sekund trodde livet var över.


Men nu är jag alltså ledig.
Hundarna och jag har kommit in i trail-running-andan och jag tar på mig mina Vibram Fivefingers och så tassar vi iväg. Helt underbart. Lugnt tempo, skönt, roligt underlag, vi badar på vägen...så härligt!


Tussen ville vara med, bara han slapp springa i skogen. Badet var väl inte så aktuellt heller.

Smillas tassar. Det är fint med tassar.

En söt farbror som blir väldigt trött av springturerna.

Efteråt slappar vi.

Tussen. Alltid i centrum.

Roland. 


Har kollat på Ultrarunning-dokumentärer på kvällarna.
Efter mitt fall i repan, blev knäet bättre, haha, ironiskt eller hur! Och då är det så himla härligt att springa med hundarna. Och så känns det som jag kan springa hur länge som helst (fast det kan jag inte såklart), och jag blir inspirerad att träna för ett ultra.
Måste kolla detta.

Är det realistiskt?
Räcker min tid till?

Igårkväll såg jag en dokumentär om Marathon des Sables, som går i den marockanska öknen. Visade sig att i år och för två år sedan, vann en svensk tjej damklassen, Elisabet Barnes. Otroligt inspirerande!
Nu avslutar jag för idag, ska ut med de trötta fyrbenta innan middagen.
Imorgon blir det födelsedagsfirande med Jacob och Fanny, för en viss tant fyller visst år :)

Hejdå!



Semesterdrink!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...