Idag var det ju riktigt roligt, det där med att öva! Extra glad är jag för att jag orkar så otroligt mycket mer än jag gjorde tidigare. Undrar om inte yogan har en del i detta? Jag tycker själv att jag kommer in i mig själv på ett sätt som jag inte gör annars, efter att ha yogat. Och dessutom får jag en annan kontroll på andningen. "Breath control is mind control" brukade min yogalärare i källaren på Odengatan säga - så sant!
Men vilken väg det är, det här att hitta vem man verkligen är och vad man verkligen vill! Det tar hela livet, det är bara att inse. Men det är ju kul att jag har kommit någon bit på vägen såhär ungefär halvvägs iallafall, så man kan använda sina erfarenheter också.
Jag har ju funderat mycket på vilket fack jag ska stoppa in mig i, provsjungningen jag har framför mig sätter frågeställningen i centrum eftersom man vill göra en roll av två, en mezzo- och en sopranroll. Känns rätt bra faktiskt, det kanske är min grej att sjunga både högt och lågt, att inte stoppa in mig i bara ett fack. Det känns som om det är lite förbjudet inom klassisk musik, inom opera iallafall. Men det skulle verkligen vara en befrielse att slippa bestämma sig för det ena eller det andra, att bara sjunga istället med den röst man har. Om jag nu inte känner några gränser, kanske det bara är att tacka och ta emot. Det är klart jag känner gränser förstås, jag ställer mig ju inte och sjunger Nattens Drottning och direkt därefter Erda, men ändå. Jag är glad och i balans, det måste vara bra!
Förresten, igår efter träningen kunde jag NÄSTAN se mig i spegeln och tänka att jag ser ok ut. Och det känns faktiskt helt fantastiskt. :D
Kommentarer
Skicka en kommentar