Fortsätt till huvudinnehåll

Inget är som intensivpass.....

Gunilla och Lisa ska ha filmkväll




Har varit på ett riktigt härligt, supersvettigt intensivpass! Åh, vad skönt det var. Först tyckte jag det var lite mesigt, första styrkedelen kändes inte så tung så jag gjorde en skiss i huvudet hur mitt nästa blogginlägg skulle se ut: en stor dödskalle och så ledarens namn. Men jag ångrade mig någonstans mitt i, och på slutet var jag euforisk. Nåja, nästan euforisk. Det var inte det roligaste jag varit på, men kul var det! Och jobbigt. Yes!
En underbar del av det hela är att cykla hem genom stan efteråt, det är visserligen inte så långt från Kungsholmen till Valhallavägen, men det är alltid så lugnt och skönt. Lite trafik, lagom varmt, ja, helt underbart. Stockholm i juli=fantastiskt, om jag inte sagt det förr!
Ikväll blir det nog filmkväll med Lisa tror jag. Såg att Hitchcock-klassikern Vertigo skulle visas, den är ju aldrig fel. Nästan som en David Lynch-film, fast på 50-talet. Så vi laddar med lite frukt, Lisa och jag, och klämmer ihop oss i soffan och bara myser.
Imorgon blir det nog lite morgonyoga och sen övningstime i Solna igen. Får se vad för destruktiva tankar som ploppar upp den här gången, då...

Kommentarer

  1. Anonym29 juli 2009 kl. 19:57

    Jag saknar er flickor, vill också ha filmkväll i soffan med er! Puss från matte nr2

    SvaraRadera
  2. Pär30 juli 2009 kl. 13:56

    Inte tror jag att passet var lika kul och skönt som på den gamla goda "Carina på NK" tiden... ELLER???

    SvaraRadera
  3. Gunilla30 juli 2009 kl. 15:01

    Jodu, Pär, du skulle ÄLSKA det! Men det klart, Carina var ju nåt alldeles speciellt!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer