Fortsätt till huvudinnehåll

Jagtrorjagskabörjabloggaomjagbaratörsochingenhatarmigochomnånvillläsavadjagskriver...typ

Idag är dagen. Lördagen den 25 juli 2009 är dagen jag började blogga. Har haft alla möjliga ursäkter för detta ( se rubriken ) men vad fan....hur feg får man vara? Så nu kastar jag mig ut i cyberrymden på darriga ben/fingrar eller vad man använder sig av därute.
Jag kom hem för en stund sedan efter att ha varit på Djurgården och sett en jättebra pjäs på Parkteater , "Carola och jag", som var en monolog med Sara Lindh. Den handlade egentligen om att bli vuxen och även att vi går runt och släpar på en massa skuld och skam helt i onödan.
Förutom att jag blev otroligt imponerad av skådespelerskan (Go Sara! You kick ass!) blev jag också full av tankar om mitt eget liv och skulden och skammen som ställer till det så mycket....så jag bestämde mig för att skita i alla ursäkter om att blogga eller inte blogga och bara göra det.
Så nu sitter jag här....hur gör man, vad ska det här handla om, kommer någon i hela universum vilja läsa vad jag skriver, måste jag vara jätte-originell, är jag för ful, är jag för tjock, är jag för gammal, är jag för dum...oj, skulden och skammen, där kom dom igen, säkert som amen i kyrkan. Så tack och hej leverpastej till er, mina parhästar.
Försöker hålla en bra träningsdiet och inte äta för mycket kolhydrater på kvällen. Tränar ganska mycket och har gjort det under lång tid, vore kul att det syntes också och inte bara var täckt i ett lager av fett. Så efter att ha fått några uppmuntrande ord av en mycket vältränad snubbe på gymmet angående min rygg, tänkte jag göra allvar av träningen och dieten. Jag vill verkligen tycka om min kropp=mig själv, och hur mycket folk än säger om att det där bara kan komma inifrån, kan jag inte tro att det skulle vara fel att se sig själv i spegeln och tänka "kolla, en snygg en" istället för " kolla, en ful äcklig tjocksmock".
Så imorgon planerar jag börja dagen med proteindrink ( ganska äckligt), powerwalk eller jogging i Lill-Janskogen följt av yoga utomhus - Helt underbart, måste upplevas!! - och sen får det bli cykeltur till Solna där jag har fått låna en övningslokal. Sounds like a plan tycker jag, ska bara genomföra den också.
Nu ger jag mig för den här (första) gången. Ajöss och Goodbye så länge. (aaaaaa, läskigt, ska jag våga trycka på "publicera inlägg" aaaa, ångest ångest...)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...