Idag träffade Smilla och jag ett tvättäkta pucko i Lill-Janskogen.
Vi joggade en bit och gick sen in in i hundgården. Efter ett tag kom en dam med två rätt jobbiga terriers av nåt slag, varav den ena skällde hela tiden. Hon var rätt orolig och nervös själv också, inte konstigt att hundarna var jobbiga tänkte jag.
Efter ett tag nämnde hon att den ena var från Ryssland och jag berättade att min hund var från Rumänien.
Då sa hon med ett lite överlägset skratt att hennes hund var en avelstik, vilket hon ju förstod att inte min var.
Jag tänkte säga att Smilla är den finaste hunden i världen, men så tänkte jag att det är ingen idé att argumentera med en idiot.
En stund senare kom en kille in med två hundar, en labrador och en blandras, rätt lik Smilla fast mindre. Det visar sig att denna hund var från Spanien, vi hade träffats tidigare uppe i Vanadislunden.
Damen med de fina terrierna, den ena skällde fortfarande, satte igång att berätta om att hon minsann var uppfödare och hade avlat i 21 år.
Sen kom det bästa - hon säger att "man minsann inte behöver ta hit hundar från konstiga länder som Rumänien och Spanien, för det finns hundar i Sverige som minsann inte är så lätta att sälja, och det är viktigt att bevara raserna rena."
I den sista kullen hade hon fått ge bort två valpar.
Men varför i helvete föder man upp då, och avlar fram fler och fler...???
Och hennes hundar var asjobbiga dessutom.
Det var som att höra en nationalsocialist göra propaganda för den ariska rasen.
Som grädde på moset hade hon fult tunt dåligt rödfärgat hår, var överviktig och hundarna lydde henne inte. Jag vet att det är lågt att gå på utseendet, men det var liksom bara pricken över i:et.
Muohaha liksom, men gud vad bra att dina hundar är renrasiga då.
Och är det inte ännu värre att ta hit en hund från Ryssland bara för att ha som avelstik...? Är det inte bättre att hjälpa en som annars kanske vore död...?
Sen gick Smilla och jag hem. Nu ligger hon och sover på min säng, och finare hund finns inte.
Vi joggade en bit och gick sen in in i hundgården. Efter ett tag kom en dam med två rätt jobbiga terriers av nåt slag, varav den ena skällde hela tiden. Hon var rätt orolig och nervös själv också, inte konstigt att hundarna var jobbiga tänkte jag.
Efter ett tag nämnde hon att den ena var från Ryssland och jag berättade att min hund var från Rumänien.
Då sa hon med ett lite överlägset skratt att hennes hund var en avelstik, vilket hon ju förstod att inte min var.
Jag tänkte säga att Smilla är den finaste hunden i världen, men så tänkte jag att det är ingen idé att argumentera med en idiot.
En stund senare kom en kille in med två hundar, en labrador och en blandras, rätt lik Smilla fast mindre. Det visar sig att denna hund var från Spanien, vi hade träffats tidigare uppe i Vanadislunden.
Damen med de fina terrierna, den ena skällde fortfarande, satte igång att berätta om att hon minsann var uppfödare och hade avlat i 21 år.
Sen kom det bästa - hon säger att "man minsann inte behöver ta hit hundar från konstiga länder som Rumänien och Spanien, för det finns hundar i Sverige som minsann inte är så lätta att sälja, och det är viktigt att bevara raserna rena."
I den sista kullen hade hon fått ge bort två valpar.
Men varför i helvete föder man upp då, och avlar fram fler och fler...???
Och hennes hundar var asjobbiga dessutom.
Det var som att höra en nationalsocialist göra propaganda för den ariska rasen.
Som grädde på moset hade hon fult tunt dåligt rödfärgat hår, var överviktig och hundarna lydde henne inte. Jag vet att det är lågt att gå på utseendet, men det var liksom bara pricken över i:et.
Muohaha liksom, men gud vad bra att dina hundar är renrasiga då.
Och är det inte ännu värre att ta hit en hund från Ryssland bara för att ha som avelstik...? Är det inte bättre att hjälpa en som annars kanske vore död...?
Sen gick Smilla och jag hem. Nu ligger hon och sover på min säng, och finare hund finns inte.
 |
| Finast i världen |
Kommentarer
Skicka en kommentar