Fortsätt till huvudinnehåll

Juldag!

Men hörrni, nu är jag på jobbet igen.

Ett tappert litet gäng stod och väntade när jag låste upp dörren kl 9, trots snöstorm nästan och det faktum att det var julafton igår.

Jag tycker alltid det är så skönt att julafton är över.

Skulle vilja fira julafton på något helt annat sätt.
Tycker alltid att det blir nåt slags tvång och stress över hela dagen. Och i år hade jag dessutom i bakhuvudet att jag skulle upp 6:30 för att hinna ut med Smilla innan jag började jobba.
Och så det där med att sjunga varenda jäkla jul. Jag vet inte. Hela lunchen, som blev lite försenad i år dessutom av olika anledningar, kunde jag bara tänka på att jag snart skulle haspla ur mig O, helga natt och att jag inte tagit mig tid att sjunga en endaste liten not på typ två veckor.

Men det gick bra och var roligt, men ändå...jag vet inte. Nästa år funderar jag på att rymma till Paris eller kanske någon helt annanstans.

En liten gran fick vi till till slut!
Och många julklappar blev det också på nåt mysko sätt
Dessa fina individer dök upp iallafall:
Jätteduktig ren och en tomte med Marc Jacobs-bågar och Peak Performance-shorts!

Några hundpromenader hanns med också, faktiskt riktigt skönt med lite pauser i stillasittande och ätande. Frk Smilla var glad som vanligt över att det är så mycket snö!


Nu ska jag ägna mig lite åt medlemmarna och snart kommer Thomas och livar upp tillvaron.

God fortsättning!

Kommentarer

  1. Jag älskar tomten och hans ren. Vilket skägg, vilka horn, vilket halsband :-)

    Monica Evrén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den där tomten med sin fina ren är helt fantastiska!Konstigt nog är mina stora barn alltid ute och leker när de kommer. Skumt!
      Kram G

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...