Fortsätt till huvudinnehåll

Snart jul

Kära nån, det är ju nästan bara en endaste liten vecka till jul! Mitten av december redan, mörkaste tiden på året, men tack vare snön känns det ändå ok att leva även i Sverige denna årstid.

Jag öppnade på jobbet idag vilket betyder att jag kliver upp kl 4:30, vilket känns ganska tidigt. Idag var tanken att Smilla skulle följa med och att vi skulle premiäråka tunnelbanan.
Igårkväll tänkte jag att vi kan köra en liten testomgång, dvs gå ner i tunnelbanan, gå igenom spärrarna, gå ner på perrongen och kanske titta på ett tåg. Sagt och gjort, vi knallade ner till Tekniska Högskolan, hon trippade så fint bredvid mig nerför trappan och in i spärrområdet, genom spärren som ingenting men sen, minsann, var hissen trasig! Och små hundtassar vill man inte riskera fastna i rulltrappan :-(
Jaha, genom spärren igen, upp på Valhallavägen, knalla bort till Östra Station och ner där istället. Hissen var lite skakig, men det gick jättebra. Vi gick fram och tillbaka på perrongen, tåget skulle inte komma förrän om tio minuter så vi orkade inte vänta utan gick upp på "marken" igen och tog vår planerade kvällsprommis. Men vad duktig hon är, den lilla jätterädda! Hon var inte rädd alls! Och är jag bara lugn och bestämd, så klarar vi allt :)
Däremot fick hon inte följa med idag, tyckte det kändes jobbigt med tidspressen om det nu var så att hissen inte funkade. Allt hänger ju på att jag är där i tid, annars kommer de stackars motionärerna inte in.

Nu står jag här på jobbet och det är jättejättelugnt. Agneta kommer in 9:30, suck, det känns ju som jättelänge tills dess. Och jag får gå hem redan klockan ett idag.

Inte så tokigt, det här med att öppna!

Ikväll har Friskis sin årliga julfest, men jag har absolut ingen lust alls att gå. Så då gör jag inte det heller.

jag är lite exalterad strax innan maratonstarten i Nice för en dryg månad sen
På torsdag kommer Elin och är hemma i en hel vecka. Och det blir jul och sen nyår. Och om en vecka vänder det och blir långsamt ljusare igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...