Fortsätt till huvudinnehåll

Adventsstämning

Sjöng hos Molly & Carina idag. Fint, avspänd men ändå seriös atmosfär, trevliga människor och roligt att sjunga. Om det finns någon som läser denna blogg och gärna vill höra mig sjunga julsånger, går det bra att komma på "First Friday Hopping" nu på fredag den 7/12 sisådär kl 18. Då sjunger vi igen.
Och Kulturbussen rullar Vasastan runt! Kolla HÄR!

Tanken flyger genom mitt huvud - har jag krånglat till allt de senaste 25 år typ? Kan det vara såhär lätt? Fast det klart, jag hade aldrig kommit fram till nån enkelhet om jag inte hade krånglat till det först.

Men ändå - hur kan det vara så att det enkla faktiskt är det svåra?

Käre Advents-Jesus, låt mig behålla enkelheten från och med NU. Tack och Amen.

Imorgon jobbar jag. Gud, vad jag inte ser fram emot det. Kontrasten till det jag egentligen kan och är bra på blir så stor. Det känns mer och mer meningslöst att stå och tala om för folk att det är bra att gå på Intervall/Flex eller varför vissa duschar inte har hand-dusch.

Är det livets mening liksom....? Det kan det ju omöjligen vara.

Kanske skulle ta och säga upp mig?

När jag hade varit ute med Smilla, tittade jag på ett program om Martha Argerich, gjort av hennes dotter Stephanie.
Jag kanske håller på att bli medelålders/sentimental/klimakterielättrörd, men åh, jag förstod definitivt något av livets mening när jag hörde henne spela! Dottern, den dotter som hade gjort filmen, har Stephen Kovacevich till far. (HÄR kan du läsa om honom)

Tungt påbrå!

Fantastiska musiker!

Och med dessa tankar går jag nu och lägger mig.

http://www1.pictures.zimbio.com/gi/Stephen+Kovacevich+Bloody+Daughter+Premiere+tv2_OeZuqZhl.jpg
Martha och Stephen

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer