Fortsätt till huvudinnehåll

Tisdag veckan före jul

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0zEzvY2GogFaSKh7fxwIyItuZgwktuLi3F5p1tTUyngtZ0YwK3Ddw3Bqz66MxoLwWQ9FNm6J927f7ilRpopgQvEZpqHZh9Xqv57VnAsviHABckyp2Xtzw-sI4QQ0O5ltNFDhoi10kMDI/s1600/Neandertalare(3).jpg
Liknar en av snubbarna på friskis, ser man på! (fast den här är snyggare)

Igår var det jobb som vanligt.

Jag stängde, det var första dagen på julschemat och vi stängde kl 21 istället för 22 på kvällen.
Två män kunde inte acceptera detta utan blev jättearga och skällde på den stackars värden och på mig också.
Två jäkla män i 35-årsåldern som skulle träna just precis då (de hann ju ändå träna i nästan en timme) och var tvungna att ta ut sin frustration, brist på respekt, självupptagenhet samt det faktum att de var idioter i största allmänhet, på någon.
Jag hatar verkligen sånt beteende. Jäkla neanderthalare, gå och få en hantel i din fula rumpa, ditt äckel.

Sådär, ja, nu fick jag ur mig det :-)

Annars var gårdagen ganska tråkig, inget särskilt hände utom att allt krånglade när jag skulle räkna kassan typ.
Köpte sushi till lunch, de var inte så goda.
Är bortskämd med vår lilla sushirestaurang runt hörnet på Frejgatan.

Smakade sådär

Idag är jag ledig, och började dagen med (efter hundpromenad såklart) att sprinta bort till F&S KI för anställningsintervju.
Det gäller en tjänst på 50% i den nya lokalen på Gävlegatan (Hagastan ska den heta) som öppnar i februari.

Det kändes roligt och trevligt att sitta och prata med Catarina och Anna och sen träffa de andra där också.
Gulligt gäng, spännande utmaning med ny anläggning, som kommer fungera på ett annat sätt än de gamla.

Vi får väl se hur det går, sex personer har sökt tjänsten.

Nu ska jag till tvättstugan och fixa lite.

Funderar hela tiden på om jag ska anmäla mig till Paris Maraton eller ej. Just nu känns det lite tröstlöst att springa omkring i massa snö och halka och komma mer bakåt än framåt och bli blöt om fötterna efter tre minuter.
Går och hänger tvätt och tänker lite till.

Hej hopp!
http://www.mittinuet.se/files/0/0/0/0/00001096.jpg
Denne snubbe är 100 bast och världsrekordhållare för sin åldersgrupp i maratonlöpning (kan ju inte finnas jättemånga i den åldersgruppen...!)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer