Fortsätt till huvudinnehåll

Glad, nöjd och mätt

De senaste dagarna har jag ätit som Alexandra sa, d.v.s. väldigt regelbundet och så lite socker som möjligt.

Resultat so far:
Jag mår jättebra, är inte alls hungrig, får inte ont i huvudet, stoppar inte i mig en macka när jag inte står ut längre utan har förberett mellanmål (så himla moget och klokt!) och tänk, kroppen lossar redan på vätska och mitt hat-område, mage/höfter, krymper faktiskt. Fucking unbelievable! Det känns toppenbra.

Igår var jag på Svea och tränade, det kändes också toppenbra. Att jag planerar maten, gör att hela dagen blir bra. Och detta tog mig alla dessa år att komma fram till! Hå-hå, ja-ja! Men nu blir det bra! Och det är ju faktiskt allt som räknas.

Nu ska jag snart ta lite Keso med blåbär innan vi går på eftermiddagsprommis. Alexandra tyckte jag skulle ha alarm på när jag skulle äta, så jag inte slarvade! Ingen dum idé faktiskt.

Nästa helg åker jag till Göteborg en sväng, dels ska jag se en föreställning, dels ska jag sjunga med en duktig repetitör. Gunilla is on her way back to reality! To infinity - and beyond!, som Buzz Lightyear hade sagt.

Har inte hunnit med att ta så många bilder, men här kommer en. Eller ok, ett par då :

dagens lunch: tonfisk, ris, rödlök, ärter, mango-curry-krydda och lite solrosfrön. ser väl sådär ut, men det var jättegott!
den här damen hann uppfatta att det var mat på gång

men den här snubben, han missade det hela
alexandras mattallrik

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer