Fortsätt till huvudinnehåll

Glad, nöjd och mätt

De senaste dagarna har jag ätit som Alexandra sa, d.v.s. väldigt regelbundet och så lite socker som möjligt.

Resultat so far:
Jag mår jättebra, är inte alls hungrig, får inte ont i huvudet, stoppar inte i mig en macka när jag inte står ut längre utan har förberett mellanmål (så himla moget och klokt!) och tänk, kroppen lossar redan på vätska och mitt hat-område, mage/höfter, krymper faktiskt. Fucking unbelievable! Det känns toppenbra.

Igår var jag på Svea och tränade, det kändes också toppenbra. Att jag planerar maten, gör att hela dagen blir bra. Och detta tog mig alla dessa år att komma fram till! Hå-hå, ja-ja! Men nu blir det bra! Och det är ju faktiskt allt som räknas.

Nu ska jag snart ta lite Keso med blåbär innan vi går på eftermiddagsprommis. Alexandra tyckte jag skulle ha alarm på när jag skulle äta, så jag inte slarvade! Ingen dum idé faktiskt.

Nästa helg åker jag till Göteborg en sväng, dels ska jag se en föreställning, dels ska jag sjunga med en duktig repetitör. Gunilla is on her way back to reality! To infinity - and beyond!, som Buzz Lightyear hade sagt.

Har inte hunnit med att ta så många bilder, men här kommer en. Eller ok, ett par då :

dagens lunch: tonfisk, ris, rödlök, ärter, mango-curry-krydda och lite solrosfrön. ser väl sådär ut, men det var jättegott!
den här damen hann uppfatta att det var mat på gång

men den här snubben, han missade det hela
alexandras mattallrik

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…