Fortsätt till huvudinnehåll

På väg, inte tillbaka, utan framåt!

När jag tänker på att man säger "att vara på väg tillbaka", vill jag inte hoppa på det tåget.

För jag vill ju inte tillbaka till det jag var, jag vill ju framåt!
Och idag tog jag ett jättekliv i just den riktningen!

Jag sov urdåligt, åt så mycket grönsaker och drack så mycket te igår att jag var kissnödig typ hela natten (ursäkta den utförliga informationen, men den är viktig!).
Tidigare kunde jag liksom bestämma att om jag bara hade sovit si eller så många timmar, då kunde jag inte sjunga dagen därpå.

Och definitivt inte Ragnarök.

Skulle vara hos min pianist på Lidingö kl 10:30 och gick upp vid halvåtta för att hinna tvätta håret och gå ut med Smillisen samt äta ordentlig frulle innan jag cyklade iväg.

Kände redan på promenaden att jag hade absolut noll kraft i benen (hej å hå, för lite kolhydrater igår!), men det var bara att gilla läget. Cyklade iväg, som sagt, här snackar vi NOLL KRAFT i benen...de kändes som överkokt pasta. Och då vet man ju.

Cyklade fel såklart och tretusen backar senare kom jag fram, helt svettig. Pissdåliga förutsättningar helt enkelt.

Vi började....ni som kan Ragnarök, vet att den för Brünnhildes del börjar med duetten "Zu neuen Taten", fantastisk härlig livsbejakande musik som man (eller jag då) blir alldeles hög av.

Och har man sett på f-n, det gick liksom alldeles av sig självt! Alla dessa år av kämpande och övande och ångest ligger bakom mig!
Jag bara sjöng. Har aldrig sjungit ett bättre, eller längre för den delen, höga C någonsin.

Gustav, min pianist, som är typ den mest försynta personen i hela universum, kunde inte låta bli att hojta "där satt den!" efteråt. Sååååååå otroligt roligt. Känner sån tacksamhet mot allt, mot min kropp och mina stämband som fortfarande är med, och som är starka och samarbetsvilliga.

Vi tog oss igenom hela akt 1 och 2 utan att det ens var jobbigt. Och återigen, ni som kan Ragnarök vet att det inte alls är konstigt om man tycker det är jobbigt. Det är långt, högt, starkt och musikaliskt utmanande.

Detta var ett slags prov för mig. Och nu känner jag att "HEJ DÄRUTE. HÄR ÄR JAG!".

Sen åt jag fisk och halloumi (som för övrigt kan vara typ det godaste som finns) och tomater och ärter och gick sen en glad prommis på mina fortfarande veka mes-ben.

En tisdag värd att minnas. För övrigt gifte jag mig just denna dag, den 13 maj, men för 26 år sedan. 1988, året då Elin kom till världen och DDR fortfarande fanns.

Mindre dramatiska saker som inträffat, kommer här i bildform!

Hurra vilken bra dag detta är.

litet kvällsmål, keso med blåbär. väldans gott.

söthunden i sin hundsoffa

hittade roliga gamla brev hos mamma!

såg mitt favvoprogram på nätet igår, svett och etikett.
med kalle zackari wahlström

roland ville också kolla lite
Hejdå!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...