Fortsätt till huvudinnehåll

På väg, inte tillbaka, utan framåt!

När jag tänker på att man säger "att vara på väg tillbaka", vill jag inte hoppa på det tåget.

För jag vill ju inte tillbaka till det jag var, jag vill ju framåt!
Och idag tog jag ett jättekliv i just den riktningen!

Jag sov urdåligt, åt så mycket grönsaker och drack så mycket te igår att jag var kissnödig typ hela natten (ursäkta den utförliga informationen, men den är viktig!).
Tidigare kunde jag liksom bestämma att om jag bara hade sovit si eller så många timmar, då kunde jag inte sjunga dagen därpå.

Och definitivt inte Ragnarök.

Skulle vara hos min pianist på Lidingö kl 10:30 och gick upp vid halvåtta för att hinna tvätta håret och gå ut med Smillisen samt äta ordentlig frulle innan jag cyklade iväg.

Kände redan på promenaden att jag hade absolut noll kraft i benen (hej å hå, för lite kolhydrater igår!), men det var bara att gilla läget. Cyklade iväg, som sagt, här snackar vi NOLL KRAFT i benen...de kändes som överkokt pasta. Och då vet man ju.

Cyklade fel såklart och tretusen backar senare kom jag fram, helt svettig. Pissdåliga förutsättningar helt enkelt.

Vi började....ni som kan Ragnarök, vet att den för Brünnhildes del börjar med duetten "Zu neuen Taten", fantastisk härlig livsbejakande musik som man (eller jag då) blir alldeles hög av.

Och har man sett på f-n, det gick liksom alldeles av sig självt! Alla dessa år av kämpande och övande och ångest ligger bakom mig!
Jag bara sjöng. Har aldrig sjungit ett bättre, eller längre för den delen, höga C någonsin.

Gustav, min pianist, som är typ den mest försynta personen i hela universum, kunde inte låta bli att hojta "där satt den!" efteråt. Sååååååå otroligt roligt. Känner sån tacksamhet mot allt, mot min kropp och mina stämband som fortfarande är med, och som är starka och samarbetsvilliga.

Vi tog oss igenom hela akt 1 och 2 utan att det ens var jobbigt. Och återigen, ni som kan Ragnarök vet att det inte alls är konstigt om man tycker det är jobbigt. Det är långt, högt, starkt och musikaliskt utmanande.

Detta var ett slags prov för mig. Och nu känner jag att "HEJ DÄRUTE. HÄR ÄR JAG!".

Sen åt jag fisk och halloumi (som för övrigt kan vara typ det godaste som finns) och tomater och ärter och gick sen en glad prommis på mina fortfarande veka mes-ben.

En tisdag värd att minnas. För övrigt gifte jag mig just denna dag, den 13 maj, men för 26 år sedan. 1988, året då Elin kom till världen och DDR fortfarande fanns.

Mindre dramatiska saker som inträffat, kommer här i bildform!

Hurra vilken bra dag detta är.

litet kvällsmål, keso med blåbär. väldans gott.

söthunden i sin hundsoffa

hittade roliga gamla brev hos mamma!

såg mitt favvoprogram på nätet igår, svett och etikett.
med kalle zackari wahlström

roland ville också kolla lite
Hejdå!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!