Fortsätt till huvudinnehåll

Nu tänker jag vara lite pinsam

Kroppsfixeringen är enorm i dessa tider, jag vet. På gott och ont. Det är ju ändå bra att bry sig om att träna och sköta sin kropp, tycker jag, även om bekräftelsebehovet i sociala medier är omättligt, och omöjligt att tillfredställa.

Och nu tänker även jag, en 52-årig operasångerska, också lägga upp några löjliga selfies.

Hallå, det fanns inte dator och smartphone när jag var i den åldern när de flesta ägnar sig åt sådant! (så jag måste ta igen det nu faktiskt)

Och jag är även löjligt nöjd över den vändningen mitt liv tog typ direkt efter jag fick träffa PT-Alexandra för en vecka sen. Vätska lämnar kroppen en masse, jag tränar hårt och äter jättebra och har en helt annan energi! MAGI!!!! Eller snarare kemi. Men kul är det!
Och jag sjunger bra också, som en slags sidoeffekt. Det har ju funkat bra en tid nu, men det var som även sången fick sig en släng av sleven. Energin ger mig självförtroende och kroppskänsla. Ät bra och träna hårt och sjung Brünnhilde, så blir allt bra!

och promenera mycket med din hund så du får vistas mycket utomhus! då mår man ännu bättre!

Värmer upp med ett vykort från DDR, så ni inte får en naken-axel-chock såhär på fredag eftermiddag.

Jag har fått mitt fredagsmys genom att träna rygg och bröst, men till er andra: trevlig, mysig fredag! (med eller utan s.k. mys)

det var då, min vän, en gång för längesen....


kolla! en muskel!

ok, ganska dålig hemsk bild men jag tränar på att våga se migsjälv. bilder på magen väntar jag med. länge. hehe.

HAHAHA måste kanske träna på hur jag ska kunna hålla telefonen på ett smart sätt samtidigt som jag tar bild...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...