Jordbävning i mig

De senaste dagarna har varit omvälvande.
Igår gjorde jag något på yogan som jag inte gjort på 30 år och inte vågat för att jag skadade mig, efter det träffade jag en person som betydde oerhört mycket för mig och som jag inte har haft kontakt med på 10 år, på grund av sjukdom bl.a. Det var känsloladdat att ses igen, tiden är något märkligt egentligen, finns den? 10 år har gått, vad har hänt, både allt och inget.
Ska iväg och jobba på Friskis och skriver inte så mycket mer nu, men jag känner mig både glad och omskakad. Det händer så mycket.
Jag var trött på intensivpasset idag, men det gör inget.
Jag håller på att få min kropp och mig själv tillbaka. Det känns nästan religiöst, högtidligt.
Nu måste jag dock slänga i mig något så trivialt som mat innan jobbet!
Hej svejs!