Vaknade otroligt seg i kroppen, nästan sådär som strax innan nåt bryter ut. Tänkte att det var bättre att få dagsljus och luft idag än att gå och köra stenhårt i gymmet utan fönster, det är en underbart vacker vårvinterdag. Så på med nya buffen och hela kitet och ut på Brunnsvikens is. Helt fantastiskt skönt. Ganska tunt med snö, så det var rätt halt men jag växlade mellan lite jogg och snabb snabb gång. Och sen lite gummibandsträning hemma. Så nu känner jag mig lite mindre seg faktiskt! Men bara lite.
Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...




Kommentarer
Skicka en kommentar