Vaknade otroligt seg i kroppen, nästan sådär som strax innan nåt bryter ut. Tänkte att det var bättre att få dagsljus och luft idag än att gå och köra stenhårt i gymmet utan fönster, det är en underbart vacker vårvinterdag. Så på med nya buffen och hela kitet och ut på Brunnsvikens is. Helt fantastiskt skönt. Ganska tunt med snö, så det var rätt halt men jag växlade mellan lite jogg och snabb snabb gång. Och sen lite gummibandsträning hemma. Så nu känner jag mig lite mindre seg faktiskt! Men bara lite.
Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...




Kommentarer
Skicka en kommentar