Fortsätt till huvudinnehåll

Tankar efter maten



Intressant läsning! Till höger skymtar en f.d hushållsrulle efter det att en katt hittade den.Vet inte riktigt vem som är den skyldige, men misstänker Tussen...hmmm.


Sitter här och tänker. Känns visserligen som jag gör det varje kväll, men iallafall...så sitter jag här och tänker.
Idag blev jag så glad av att se två människor tillsammans som så uppenbart passar ihop som två pusselbitar. Inte så ofta man ser det faktiskt. Det gör mig verkligen varm i hjärtat när jag ser det. Och sen tänkte jag att aj, vad träningsvärken börjar sätta in.
Jaha, och så tänkte jag att oh, vad kul med det nya kosttillskottet från Gymgrossisten som jag fick hem idag, det ska ge mig den där extra lilla motivationshöjaren, plus lite extra energi. Och så tänkte jag att nu kör jag järnet, inte bara med träningen, utan med livet också. För jag har bromsat mig själv tillräckligt länge. Så nu glömmer jag att jag har fått mycket av mammas rädsla för saker och ting med modersmjölken (som jag visserligen inte fick någon,hahaha, ironiskt) för jag vill inte att mitt liv ska styras av rädsla, det är ju inget liv.

Håller på att läsa en intressant liten bok, "De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör", och har just läst kapitlet om Hönapöna, som får ett ekollon i huvudet och tror att hela himlen ramlar ner över henne. Dvs kapitlet om min mamma, kvinnan som ser en katastrof i precis ALLT. Och då menar jag A-L-L-T. Det har verkligen, verkligen präglat mitt liv, bara att hålla den här rädslan och frosseriet i katastrof på avstånd har tagit alldeles för mycket energi.
För vad kan hända egentligen?
Dör jag om saker och ting inte riktigt går som jag vill?
Nej, det gör jag inte, men tyvärr vågar jag inte ens försöka ibland. Och nu får det vara Schluss damit! Bättring! År 2011 ska jag göra med mitt liv vad jag vill göra med mitt liv.
Det var några av mina tankar efter maten.

Ikväll ska jag se "Gosford Park" på tv tror jag :)


Skyldig till mordet på en rulle hushållspapper?


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer