....som jag helst undviker.
Hur mycket jag än känner, trycker jag bara ner. Och ner.Och ner. De får inte finnas, för om jag känner, då kanske jag går under.
Varför?
Av rädsla för livet. För döden. För allt. För att vara svag. För att vara stark. För att bli avvisad, utskrattad, hånad, bortstött. För att bli besviken, sviken, lämnad, uttråkad, lurad, förd bakom ljuset, ljugen för. För att jag inte vet om jag vågar tro på något någonsin. För att det kanske är lättare att inte våga än att våga.
Kan ju inte göra annat än att leva. Så hjälp mig, livet.
Kommentarer
Skicka en kommentar