Hinner knappt träna den här veckan, men försöker yoga varje dag och så cyklar jag ju förstås, och inte sitter jag stilla på dagarna heller. Liiite konstigt känns det dock att jag inte hinner träna mer. Men ännu mer konstigt är att jag inte bryr mig så mycket, faktiskt tänker jag att det är ok. Jag kommer inte gå upp 15kg i vikt eller förlora all muskulatur bara sådär. Och det känns som ett jätteframsteg! Så några små steg har jag tagit.
Idag dök två ledare inte upp. Hur frustrerande är inte det? Vi löste det med några andra stackare som råkade befinna sig i lokalen, men varför kommer man inte.....suck. Enorm stress framkallar det hos oss i repan vill jag lova. Men så cyklar jag hem och vips kan jag släppa det. ENORMT skönt.
Ska eventuellt, eventuellt, eventuellt göra en provsjungning i april och har börjat öva lite, lite, lite. Och det är så roligt. Kanske är sjungandet mitt livs stora kärlek :)
Nu ska jag snart sova, ska upp 04:30 imorgon. Och på eftermiddagen har jag en ny elev, en gyminstruktör. Spännande!
Hå och hej med Farbror Frej!
Kommentarer
Skicka en kommentar