Jag och Li har varit på Grand och sett The Kings´Speech.
Jag hade inte så höga förväntningar, jag tänkte att den inte kunde leva upp till all marknadsföring och Oscars och allt vad det är.
Men den berörde mig verkligen, verkligen, inte minst den psykologiska aspekten på hans stammande. Och Colin Firth var enastående, men även Geoffrey Rush som hans talpedagog, eller vad han nu kan kallas.
Jag blev så berörd av sättet man skildrade hans känsla inför ett framträdande som han visste att han måste genomföra, fast han visste att han inte skulle klara det.
Kände igen mycket av det där oundvikliga, att gå mot sin egen undergång. Usch.
Och inte minst var det ju intressant med den historiska aspekten, att lilla dottern var nuvarande Drottning Elizabeth och att detta var hennes pappa, och att den energiska hustrun var drottningmodern, som dog för bara några år sedan. Filmen började ändå på 20-talet. Världshistoria! Och otroligt vilket konservativt och reaktionärt samhälle! För att inte tala om det brittiska kungahuset.
Men den stora behållningen för mig var arbetet med rösten. Och musiken, DEN HÄR t.ex!
Måste hålla på mer med musik.
Kommentarer
Skicka en kommentar