Fortsätt till huvudinnehåll

Rörigt




Igår var en lååång dag.
Kom till jobbet vid 11:20 för att vara med på intensivpasset. Roligt.
Det var datastrul och ingen inloggningskiosk skrev ut biljetter, vilket gjorde kön till receptionen lååååång. Sen la den ena datorn av, sen funkade den igen men den andra gjorde konstiga saker och sist på dagen (jag jobbade till 21:45) ramlade en snubbe som hade hyrt Stora Hallen för att spela innebandy och gjorde illa armen. Hans kollegor kom upp smått hysteriska och skrek att vi måste ringa taxi, han måste till akuten. Jag satt och räknade kassan och tog det rätt lugnt, de fick ringa sin taxi, den kom, dock kom inte snubben med armen för han stod i duschen. Kändes ju inte så väldigt akut längre. Till sist fick vi knappt ut en kille som satt i bastun när klockan var 21:30 och alla skulle vara ute. Suck! Idag blir det lindrigare, tänkte börja med att köra ett core-pass, sen personalmöte och sen stå i receptionen till kl 19. Sen hem :) Pust.
Och imorgon är det fredag och sen är det helg. Shit vilken Svenne Banan jag har blivit. Visserligen har jag alltid velat det, bara ha ett vanligt liv, men nu måste jag kanske snart börja sjunga på allvar igen. Svensson-livet får inte gå för långt :)
Ska slänga ner träningskläderna och cykla iväg nu.
Glad över en löjlig grej. Eller inte löjlig, men...jo, lite löjlig.
Hej hopp!

man kan slå armen :O

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer