Sprang en runda med Smilla. Kärringvarning även här.... |
Sen blev det lasagne-rester |
Sen gjorde jag inget särskilt...tänker mycket och försöker ta några vettiga kontaktförsök. Jag får sluta vara en sån fegis tror jag. Eller det vet jag ju.
Min mor ringde. Idag kändes det pestigt att prata med henne. Vissa dagar, när jag inte kan slå på det där övertrevliga humöret, utan bara vara som jag egentligen känner, då kan jag bara inte känna några varma fina känslor för henne. Det är ju förfärligt och skamfyllt och allt möjligt, men det går bara inte. Jag kan sitta där med luren i handen och tänka "dra åt helvete".
Det känns jobbigt att skriva detta. Jobbigt att formulera orden, framför allt på grund av skammen och det dåliga samvetet.
Jag har ju en lång teori om varför det är som det är, ska inte gå in på det här och nu. Men jag tänker ändå att det måste vara bättre att erkänna och inse hur relationen ser ut? Bättre än att låtsas? Låtsas kan väl aldrig vara en bra grej? Inte i verkliga livet! Ok, fake it `til you make it, men inte när det gäller på allvar.
Sen var vi i Vanadislunden och Smilla fick leka med sina hundkompisar. Nu ligger hon på golvet bredvid mig och har en lugn lördagskväll.
Min söta fina hund |
Trevlig lördagskväll!
Kommentarer
Skicka en kommentar