Fortsätt till huvudinnehåll

Tisdag...nej, måndag. Eller?

Var verkligen helt hundra på att det var tisdag idag.
Tänkte att jag skulle kolla på Cesar Millan ikväll i Sjuan kl 21 tror jag det är.
Men hoppsan, det är visst måndag. Men var det inte måndag igår..?
Ja,ja! Nu bestämmer jag att det är måndag, det står "måndag" på SvD som kom idag och det är ingen Cesar på tv ikväll ;-)
http://smalltroubleinhk.files.wordpress.com/2011/06/cesar-millan2.jpg
Ett gäng coola snubbar
Det är väldigt varmt och kvalmigt idag. Tydligen ska det bli åska.
Jag och en annan tjej blev utskällda av en fet gubbe i joggingspåret ( hej hjärtinfarkt) för att vi inte tog undan hundarna tillräckligt mycket när han skulle förbi. Det skrek han efter det att han hade passerat. Det var säkert bara för jobbigt för honom att springa och detta fick honom att hata alla och vara tvungen att avreagera sig.
Nåja, han är kanske på sjukhus med hjärtflimmer nu. (muohaha)
http://hmm114.files.wordpress.com/2010/05/fat-runner.jpg?w=358
Men där är han ju, arga gubben i löpspåret :-)
 Smilla och jag sprang idag också, det var väldigt varmt och jag hade korkade jeansshorts på mig som kändes som stela tjocka filtbitar som dessutom gled ner. Jag tänkte att det inte var så varmt ute och att vi kanske inte skulle springa så mycket heller. Fel fel fel!
Det var roligt med alla hundar i Vanadis igår, vi går nog dit igen lite senare.
Nu ska jag ringa Husläkarmottagningen och beställa tid för att få ett friskintyg påskrivet. Det behövs nämligen för att få anmäla sig till maratonet i Nice :)
Here I come, Rivieran!
http://www.pryl.se/userimage/200704/nice.jpg
Nice
 Ja, det var väl allt för idag typ, än så länge iallafall denna tisd...måndag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...