Fortsätt till huvudinnehåll

Klarspråk

Igår kväll skrev jag som statusuppdatering på Facebook att jag står jäkligt lågt i kurs just nu.
Fick massa fina kommentarer som verkligen gladde mig, men faktum kvarstår: jag står faktiskt jäkligt lågt i kurs just nu.
Och den enda som kan ändra på det, är jag själv.

Detta har hänt:

Förra veckan fick jag ett mail från min agent att han har fått så mycket att göra med alla möjliga arbetsuppgifter, att han inte kan behålla alla artister. Och eftersom jag inte direkt har hört till de mest inkomstbringande de senaste åren, var det tack och hej leverpastej.
Jag fattar ju såklart att verkligheten ser ut så, jag blev bara lite överraskad.
Tänkte att nu söker jag till Musikalliansens repertoarutvecklings-träning eller vad jag ska kalla det, jag har dock väldigt lång erfarenhet av yrket och har gjort massa stora roller.
Igår får jag ett mail från nån som heter Bo. Där står att man inte har valt mig denna gång och att urvalet har skett utifrån utbildning och/eller erfarenhet.
Så av någon anledning verkade det inte som de tyckte att jag hade varken tillräcklig erfarenhet eller utbildning.

Undrar vilka som anses ha det då?

Ja....detta i samband med att jag gjorde två provsjungningar där jag inte ens fick ett svar, gör ju att jag känner mig som jag står jäkligt jäkligt låååågt i kurs.

Hade detta nu varit för en tid sedan, hade jag läst allt som tecken från en högre makt att jag ska sluta sjunga. Men nu vill jag sjunga, så jag tänker inte ge upp så lätt.
Ska göra egen hemsida. Ska göra inspelning.
Så det så.

Men jag känner mig låg just nu.

Har just haft min elev här, roligt. Ledig från Friskis några dagar.
Igår fick vi två tårtor på jobbet.

Här står de och tar upp halva kylskåpet

prinsesstårta, mums
Ja, det var livet just nu i klarspråk.
Jag har ont i huvudet. Kanske försvinner om jag sjunger lite.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...