Fortsätt till huvudinnehåll

Fånga dagen

Skynda dig!
Fick plötsligt en stark känsla av att jag måste börja om. Börja ett nytt liv. Lämna allt gammalt bakom mig, bli den jag egentligen är, göra det jag egentligen vill.
Floskler? Ja, kanske, men ändå. Vi har ju, så långt vi vet, bara ett liv. Jag är 51 år. Varför göra vad andra vill, eller rättare sagt, vad jag tror att andra vill av mig? Har jag inte, vid närmare eftertanke, nästan alltid gjort vad andra har velat? Om än med en liten Gunilla-knorr på, d.v.s. gärna lite värre, lite mer, lite jobbigare, än för andra.
Även detta med att sjunga det dramatiska sopranfacket - kom idén ens från mig egentligen? Nej, den kom från honom, den där inflytelserika recensenten på SvD, och jag blev så smickrad, för det var ju på något sätt nåt som skulle göra mig ännu mer speciell och annorlunda och värre än värst...Innan dess var jag en djup mezzo som gärna sjöng Erda och sånt. Och var helt nöjd med det, det gick ju liksom av sig självt.
Under ett antal år fick jag ändå resa land och rike, och lite till, runt och sjunga de där rollerna, Brünnhilde, Isolde, Elektra...så nu har jag gjort det. Blev jag lyckligare av det! Nej, absolut inte.
Summan av kardemumman: gör inte vad andra tycker du ska göra bara för att du blir smickrad av deras höga tankar om dig och sugen på berömmelse, pengar, ära, beundran...att få göra något väldigt få kan.
Så när jag såg den här bilden idag så tänkte jag att nu är det fan i mig dags att fånga den jäkla dagen och göra vad jag vill göra.
Letade fram en gammal bok från 80-talet av den tidens största stjärna inom bodybuilding vid sidan av Arnold Schwarzenegger, Lisa Lyon. Här nedan är boken, och oj vad det kvinnliga idealet inom dessa kretsar har förändrats! Hon är ju liten och visserligen muskulös, men mer som en gymnast eller dansare, smidig och proportionerlig (heter det så..?)
Kanske jag ska börja med min kropp, eftersom vi aldrig varit vänner. Nånstans har jag inte vågat bli den jag ville, för det är nånstans fel i min skalle att bry sig om sitt utseende=min kropp. Den förbannade frikyrkliga trångsynta skenheligheten ligger där och skumpar.
Och vem vet, när Elin och jag varit i NYC i sommar, kanske jag inte vill åka tillbaka till Sverige ;-)
Men nu ska jag fånga den förbannade jäkla dagen.
Gör detsamma ni också därute!

kolla vilket tidsdokument! amazing!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...