Fortsätt till huvudinnehåll

Fånga dagen

Skynda dig!
Fick plötsligt en stark känsla av att jag måste börja om. Börja ett nytt liv. Lämna allt gammalt bakom mig, bli den jag egentligen är, göra det jag egentligen vill.
Floskler? Ja, kanske, men ändå. Vi har ju, så långt vi vet, bara ett liv. Jag är 51 år. Varför göra vad andra vill, eller rättare sagt, vad jag tror att andra vill av mig? Har jag inte, vid närmare eftertanke, nästan alltid gjort vad andra har velat? Om än med en liten Gunilla-knorr på, d.v.s. gärna lite värre, lite mer, lite jobbigare, än för andra.
Även detta med att sjunga det dramatiska sopranfacket - kom idén ens från mig egentligen? Nej, den kom från honom, den där inflytelserika recensenten på SvD, och jag blev så smickrad, för det var ju på något sätt nåt som skulle göra mig ännu mer speciell och annorlunda och värre än värst...Innan dess var jag en djup mezzo som gärna sjöng Erda och sånt. Och var helt nöjd med det, det gick ju liksom av sig självt.
Under ett antal år fick jag ändå resa land och rike, och lite till, runt och sjunga de där rollerna, Brünnhilde, Isolde, Elektra...så nu har jag gjort det. Blev jag lyckligare av det! Nej, absolut inte.
Summan av kardemumman: gör inte vad andra tycker du ska göra bara för att du blir smickrad av deras höga tankar om dig och sugen på berömmelse, pengar, ära, beundran...att få göra något väldigt få kan.
Så när jag såg den här bilden idag så tänkte jag att nu är det fan i mig dags att fånga den jäkla dagen och göra vad jag vill göra.
Letade fram en gammal bok från 80-talet av den tidens största stjärna inom bodybuilding vid sidan av Arnold Schwarzenegger, Lisa Lyon. Här nedan är boken, och oj vad det kvinnliga idealet inom dessa kretsar har förändrats! Hon är ju liten och visserligen muskulös, men mer som en gymnast eller dansare, smidig och proportionerlig (heter det så..?)
Kanske jag ska börja med min kropp, eftersom vi aldrig varit vänner. Nånstans har jag inte vågat bli den jag ville, för det är nånstans fel i min skalle att bry sig om sitt utseende=min kropp. Den förbannade frikyrkliga trångsynta skenheligheten ligger där och skumpar.
Och vem vet, när Elin och jag varit i NYC i sommar, kanske jag inte vill åka tillbaka till Sverige ;-)
Men nu ska jag fånga den förbannade jäkla dagen.
Gör detsamma ni också därute!

kolla vilket tidsdokument! amazing!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!

Tussen gör sig hemmastadd

Vår nye familjemedlem Tussen har gjort sig riktigt hemmastadd på kort tid. Numera sover han lugnt i min säng tillsammans med Lisa hela nätterna, leker med sina små bollar, äter allt som kommer i hans väg samt springer till dörren för att hälsa när det ringer på. Det känns jättebra med honom!
Nu ska jag ta mig ut och kanske köra lite lätt träning trots snor. Sen är det Julfests-dax.

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with:

Come Saturday morning
I'm goin' away with my friend
We'll Saturday-spend till the end of the day
Just I and my friend
We'll travel for miles in our Saturday smiles
And then we'll move on
But we will remember long after Saturday's gone
You know what the trouble is?
Trouble is that probably all the good things in life
Take place in no more than a minute
I mean all I did, I, I bet you
At the end of seventy years should you lose someone
You can sit down, you can figure the whole thing out
You spent nineteen years sleepin'
You spent five years goin' to the bathroom
You spent thirty-five years doin'
Some kinda work you absolutely hated
Spent seven thousand eight hundred and
Fifty-three minutes blinkin' your eyes
And added to that, you got that one minute of good things
Then one day you wonder whether you're minute…