Fånga dagen

Skynda dig!

Fick plötsligt en stark känsla av att jag måste börja om. Börja ett nytt liv. Lämna allt gammalt bakom mig, bli den jag egentligen är, göra det jag egentligen vill.
Floskler? Ja, kanske, men ändå. Vi har ju, så långt vi vet, bara ett liv. Jag är 51 år. Varför göra vad andra vill, eller rättare sagt, vad jag tror att andra vill av mig? Har jag inte, vid närmare eftertanke, nästan alltid gjort vad andra har velat? Om än med en liten Gunilla-knorr på, d.v.s. gärna lite värre, lite mer, lite jobbigare, än för andra.
Även detta med att sjunga det dramatiska sopranfacket - kom idén ens från mig egentligen? Nej, den kom från honom, den där inflytelserika recensenten på SvD, och jag blev så smickrad, för det var ju på något sätt nåt som skulle göra mig ännu mer speciell och annorlunda och värre än värst...Innan dess var jag en djup mezzo som gärna sjöng Erda och sånt. Och var helt nöjd med det, det gick ju liksom av sig självt.
Under ett antal år fick jag ändå resa land och rike, och lite till, runt och sjunga de där rollerna, Brünnhilde, Isolde, Elektra...så nu har jag gjort det. Blev jag lyckligare av det! Nej, absolut inte.
Summan av kardemumman: gör inte vad andra tycker du ska göra bara för att du blir smickrad av deras höga tankar om dig och sugen på berömmelse, pengar, ära, beundran...att få göra något väldigt få kan.
Så när jag såg den här bilden idag så tänkte jag att nu är det fan i mig dags att fånga den jäkla dagen och göra vad jag vill göra.
Letade fram en gammal bok från 80-talet av den tidens största stjärna inom bodybuilding vid sidan av Arnold Schwarzenegger, Lisa Lyon. Här nedan är boken, och oj vad det kvinnliga idealet inom dessa kretsar har förändrats! Hon är ju liten och visserligen muskulös, men mer som en gymnast eller dansare, smidig och proportionerlig (heter det så..?)
Kanske jag ska börja med min kropp, eftersom vi aldrig varit vänner. Nånstans har jag inte vågat bli den jag ville, för det är nånstans fel i min skalle att bry sig om sitt utseende=min kropp. Den förbannade frikyrkliga trångsynta skenheligheten ligger där och skumpar.
Och vem vet, när Elin och jag varit i NYC i sommar, kanske jag inte vill åka tillbaka till Sverige ;-)
Men nu ska jag fånga den förbannade jäkla dagen.
Gör detsamma ni också därute!

kolla vilket tidsdokument! amazing!