Fortsätt till huvudinnehåll

Fredag


Nu är det fredag och jag har ledigt i helgen :-)
Ikväll borde Mannen från 3 komma hem från Norrköping, där han varit på säljturné. Hoppas han får en bra lön, han jobbar ju sjuuuukt mycket. Kan inte vara ok, känner jag...men än så länge tycks han glad. Så han får väl hålla på.

kolla där är han ju



han ser lite missnöjd ut tycker jag
Det är varmt och fint ute. Det är ju snart sommar, inte klokt! För ett år sen snart tog Mannen från 3 studenten. Det känns ju längesen, men ändå....lite läskigt ibland att tänka på hur snabbt allting går.
Jag har köpt vin. Jag tycker det är så skönt att ta ett glas rödvin på kvällen. Låter ju rätt töntigt, men vin...det tillför något i livet tycker jag. En känsla av njutning och avkoppling. jag fick ju aldrig nånsin ens se en flaska vin under hela min uppväxt, allt som ens hade med alkohol att göra var ju lika med Djävulens påfund och drack man ett glas vin, var livet över i princip. Man var lika med förtappad själ som inte förtjänade att leva.
Känns fint och balanserat.
Alltså, den där frikyrkliga uppväxten....bläääää. Så mycket fördomar, rädsla, dumma idéer och även att skilja på "vi" och "de andra". "De andra" var sämre människor. De gick inte i kyrkan, drack alkohol, kanske till och med använde svordomar...och hade kläder som man inte skulle ha. Kanske, ve och fasa, något som var lite sexigt eller utmanande.
Då var man stämplad för resten av livet. En sämre människa.
Suck. 
Mamma och pappa, hur tänkte ni!?
Nu tar jag min lilla stora hund och tar en prommis och mediterar över detta. Eller inte. Kanske bara struntar i det.

Här träffades mina föräldrar. Kyrkan låg där Åhléns City ligger idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...