Fortsätt till huvudinnehåll

Hej å hå vad det går

Konstigt det där med tid....plötsligt känns det som jag aldrig varit i NYC, eller åtminstone att det var väldigt längesen.
Jag har varit hemma i 10 dagar, lika länge som jag var där. Jättekonstigt.

I torsdag inträffade det fantastiska att jag fick möjlighet att träffa en person som visade sig veta allt om mig. Och då menar jag verkligen a-l-l-t.
Vill inte gå in på detaljer, det känns för privat, men det var minst sagt omvälvande.
Efteråt kändes det som jag blivit kidnappad av aliens och sen bara nerslängd på Åhléns Odenplan. Hur jag kom dit kommer jag inte ihåg, men jag måste ha cyklat.

Sammanfattningsvis känns det som jag kan se framtiden an med stor tillförsikt och ett stort lugn.

Nog om detta.

Vart var vi? Här kommer mera New York!

först lite minnen därifrån...
var på Rosemary´s i Greenwich Village

otroligt god mat

mysig lokal (ett overkligt överklasstantgäng som firade nåns födelsedag bl.a....omg)

och på taket grönsaksodling


vi var asnöjda!

såg oansenligt ut, men maten var superb!
nära union square låg lee strasbergs berömda teaterskola

union square, vi skulle på teater. eller vad man ska kalla det. totalupplevelse!

några kända som tillämpar mr strasbergs method acting

där är han ju
vi visste inte vad som väntade oss

wow....här är några som sprang på väggen. eller hur jag ska förklara det.

vatten ovanför oss!


fuerza bruta! go and see!

utanför den oansenliga ingången

vi rundade av med mexikanskt hemma i williamsburg. fortfarande omtumlade!

nästa dag var vi på MoMa

där hängde många berömdheter!

modigliani minsann

hej, je suis une kulturtante

högt och läskigt att ta kort rakt ner! /mvh fegisen aka kulturtanten

kom på elin med att stå och be vid ett fönster. trodde inte hon höll på med sånt....





god lunch åt vi också och fick sällskap av två gubbar från seattle. inte dessa dock.

elefanter!


Slutar med några bilder här hemifrån! Trevlig fortsättning på helgen!

personalrummet på jobbet. spegeln gjorde att det såg riktigt coolt ut.

sötnos var med mig varje dag

fotade rosor

på karlbergsvägen


jag i två upplagor

variation med liggande hund  :-)
Hejdå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...