Min son är bäst i världen

Idag fick jag mig mitt livs överraskning.
Sonen kom hem md en kasse och sa: "här är din födelsedagspresent". Jag tittar i kassen, och det är en DATOR! Min son är helt enkelt världens bästa bästa bästa...helt fantastiskt :)
Något annat som är fantastiskt just nu är vädret. Vi tog vårt varv runt Laduviken och upp för Fiskartorpsbacken.Vi såg bl.a detta:

svanar med ungar!

nästan för idylliskt för min smak!

nu går vi vidare, matte! svanar har vi sett förr!

hemma hittade vi den här slappisen

sensommaren är varm och det är skönt att sova på balkongen

Jag tog också det lugnt på eftermiddagen. Kände ett starkt behov att läsa något bra, något med vackert språk, och jag började läsa "Den blå rullgardinen" av Agnes von Krusenstierna.
Jag vet inte, jag är så trött på all dumhet, allt behov att få enkel, billig bekräftelse genom alla sociala medier. Jag var tvungen att avinstallera Instagram från min telefon, det är så idiotiskt med alla som lägger upp pinsamma patetiska bilder för lite ynka bekräftelse...jag orkar inte. Dumheten står som spön i backen. Ibland vill jag inte se mina vänner och kollegor på det sättet. Bättre att inte få det upp i ansiktet varenda dag. Jag blir deprimerad annars.
Jag vill så väldigt gärna arbeta med något som är på riktigt, som snuddar vid det som är viktigt och gör livet meningsfullt, istället för att stå där och vara glad och uppmana folk att köpa ett Allträningskort.
Som om det var vad livet går ut på.
När det finns operor av Wagner och Strauss och musik av Sibelius och Brahms och en miljon andra.
Slut för nu!