Fortsätt till huvudinnehåll

och här kommer det flera bilder...och lite text

vi måste såklart se hur grand central station ser ut i verkligheten!

elins dator kunde lagas av snubbarna på the little laptop shop (tänker bara på little shop of horrors...) och hon var glad

jätteglad faktiskt! och den stora stationen var ganska liten i verkligheten. den där stora klockan hade passat i mitt vardagsrum.

lilla stora stationen utifrån

vi pustade lite utanför nyc library. det var varmt idag.
glad dotter, glad mamma

biblioteket

såhär ser man ut när man pustar

satte oss i skuggan i bryant park, överallt i parkerna fanns det bord och stolar där man kunde sitta och läsa eller äta nåt man hade med sig eller bara glo på folk. himla najs.
sen gick vi till times square. så mycket skyltar,folk, ljud och intryck!

och självklart gick vi till sebastians favvo-starbucks i hörnet av broadway och 51st street om jag inte minns fel

och kolla, där är ju david lettermans hangout!
sen åkte vi hem till williamsburg och hängde med lilla sidney


Jag återkommer snart med flera bilder.
Smilla och jag jobbar tillsammans även idag, även om jag nog tycker att hon är lite lat. Ligger i personalrummet och sover mest. Och så går vi varje dag till en liten liten hundgård på Torsgatan och där gör hon snabbt vad hon behöver och sen tar vi en annan väg tillbaka till jobbet. Viktigt med rutiner!
Imorgon ska jag göra något jättespännande. Mer om det senare!
Tjing!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...