Fortsätt till huvudinnehåll

Isolde, får och sommarsol!



Igår var det dags för Isolde.
Jag nojade lite innan, sov inte så bra och var tvungen att skutta upp på morgonen för att hinna gå på hundprommis innan jag skulle till tandläkaren. Satt och slumrade till en liten stund på balkongen på eftermiddagen, det kändes skönt, om inte annat så för min hjärna.
Sen var det dags! Sebastian och jag gick till Operahögskolan och väntade på Leif, som skulle vara min orkester denna gång. Och vips så var vi igång. Hej vad det gick! Som ingenting faktiskt!
Jag är så glad över detta! Att jag äntligen är där jag vill vara!
Nu ska jag bara få ut det till folk också.Jag finns, jag sjunger, jag är igång :)

Idag var jag lite seg, kanske inte så mycket av sjungandet som av rödvinet vi drack efteråt igår...lite måste man ju fira!
Men det är fantastiskt sommarväder, och Smilla och jag tog en långpromenad bort mot Stora Skuggan och Laduviken. Där träffade vi bl.a på detta gäng:
Får! Visade sig vara otroligt spännande! Vi höll aldrig på komma därifrån!
de luktade jättespännande också
sen blir man trött, speciellt efter att ha ruschat upp och ner i Fiskartorpsbacken med hundkompisen Alvin :)
Och nedan är matte i full gång att förbanna Tristan i första akten. Fantastisk hållning, haha!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer