Fortsätt till huvudinnehåll

Torsdag

Dagen började regnigt.
Jag har inget direkt emot regn, egentligen gillar jag regn, men det är inte skönt att skorna blir blöta hela tiden. Och strumporna. Och sen har skorna inte torkat tills nästa gång man ska gå ut utan man måste ta på sig sina blöta skor. Och efter tio sekunder är ens torra strumpor blöta igen.
Och så känner man sig lite mer förkyld.
Men det blev bättre. Fram emot lunchtid tittade solen fram, eller, njaa, det slutade regna iallafall och Smillisen och jag tog sikte på Bergianska Trädgården och knallade iväg.
smillisen fick glädjefnatt och slängde sig i vattnet. satt och soltorkade efteråt.

spana. en viktig del av livet.

september, i love you.

sen blir man trött.
Har sköljt näsan idag och tycker nog jag känner mig lite piggare. I vilket fall ska jag jobba imorgon, så jag känner mig piggare helt enkelt, punkt slut.


Snart har vi haft Roland i ett år. Han var så liten och rädd när han kom, den lille lille kissen. Han är fortfarande ganska liten, men inte rädd längre! Bara galen. Nu sover även han. Överlag är det väldigt lugnt här på eftermiddagarna. Mysigt.
Jacob ska jobba även inatt, kanske inte skrev att han gjorde det denna föregående natt, men det gjorde han, på sitt nya jobb på East. Och imorgon bitti åker han till Åre. Men om en vecka åker vi till Paris! Tillsammans!
Det var väl allt...orkade inte sjunga idag. Lika bra att inte rusa iväg som en galning, eller som jag skulle ha gjort tidigare, när jag inte var så mogen och lugn som nu :)
Hej hopp!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...