Segis-söndag

Idag sov vi till halv elva! Vem sa att man måste gå upp tidigt när man har hund...?

Hittade denna lilla blomma i gräset vid Brunnsan. Kändes som den hade kommit fel, kanske hade den rymt från någon rabatt.

I tidningen hittade jag en artikel om Williamsburg och kände mig lite deppig och sentimental. Det ligger ju så långt bort :-(
Även vår resa känns långt bort. Snart två månader sen.

Gick hem och kokade lite pasta som jag åt med en rejäl klick pesto till. Kom att tänka på att förut mådde jag ofta illa efter jag hade ätit pesto, det var nåt med oljan i kombo med basilikan som inte riktigt funkade för mig. Men det var då, det, tänkte jag.
Tjugo minuter senare mådde jag jätteilla! Tydligen sitter takterna i fortfarande...

Som om det inte räckte med sömn inatt, har Roland och jag just tagit oss en tupplur på balkongen. Så himla skönt att bara glida bort i drömmarnas land med en varm liten katt i knät! Och illamåendet tycks ha gått över.

hej rolle

För övrigt har det inte hänt nånting alls.

Jag försöker lära mig en sångtext utantill, och går och sjunger för mig själv på hundpromenaderna.

Jag behöver verkligen nya joggingskor, men måste vänta tills lönen kommer på onsdag. Pank var ordet.

Hej hopp, snart ska vi ut igen!

Ha en skön söndagskväll.

zzzzzzz