Fortsätt till huvudinnehåll

Om yoga


För ett antal år sedan köpte jag en bok på bokrean, "Om yoga" hette den. Den har varit en inspirationskälla sen dess och ligger alltid framme på flygeln, färdig att bläddra i. Bilderna är vackra och intervjuerna är såna att man gärna kastar sig ner på yogamattan direkt, så peppad blir man. Det är nånting med hela boken som känns opretentiöst, snyggt och grymt inspirerande.
Nåja, till saken. Idag var jag hos Charlotte och yogade igen och vi pratade lite efteråt om att jag snart skulle åka till Paris och hälsa på Elin. Hon sa att hon visste en tjej som hade yogastudio där, hon hette Kia och jag kunde få hennes nummer ifall jag ville ta en klass när jag var i Paris. Jag undrade om hon hade nån hemsida, och Charlotte sa: "äsch, googla Kia Yoga Paris" så hittar du säkert henne.
Och det gjorde jag! Det visade sig nämligen vara fotografen till min kära yogabok, Kia Naddermier!
Världen är allt bra liten.
Så nu måste jag ju nästan ta en klass där, om det funkar med tiden. Vad häftigt!

HÄR är hennes hemsida!

Kommentarer

  1. Anonym19 mars 2010 kl. 15:42

    Roligt att du gillar boken! Kom och yoga när du är i Paris nästa gång!
    http://yogaparis.wordpress.com
    x kia

    SvaraRadera
  2. Gunilla19 mars 2010 kl. 16:54

    Åh, men vad kul att just du skrev!! Jag kommer till Paris vecka 13, mailar dig om yogatider! Vad roligt!
    //Gunilla

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer