Fortsätt till huvudinnehåll

Alecta ger mig stora skälvan




När jag tittar ut, känns det som det är jättesent på dagen fastän klockan bara är fyra. Ska snart bege mig till jobbet, ikväll är sista sena stängningen, inte förrän kl 23 får jag gå hem.
Det snöar och snöar....är det någon som tar sig till KI en kväll som denna, om man inte är tvungen...? Återstår att se.

Hade en trevlig lunch-stund med Helena, supergod soppa (eller snarare gryta) åt vi också. Hon sa en del kloka saker som jag inte riktigt har fått in i min lilla skalle. Kanske dags nu då ;-)

Dagens trauma:
Ska försöka fylla i en blankett om Alecta tjänstepension. Fråga 1: "Har du haft tjänstepension tidigare? Fyll isåfall i när".
Jaha, under en miljon frilansjobb under 15 år typ. SUCK.
Fråga 2: "Har du arbetat och haft tjänstepension utomlands? Var och när?"
JOOO, nu ere så att jag började min bana i DDR 1987. Tyvärr finns inte landet längre. Mer info finns i Stasi-arkivet (är jag övertygad om)
Sen har jag såklart jobbat i England, Tyskland (post-mur-tid) och Kanada. Piece of cake liksom.

Konstnären i mig vill bara bränna upp Alecta-skiten och stå för att jag inte vill vara med i samhället typ. Men nu har en påminnelse skickats till F&S kontor, så jag MÅSTE klara detta.
Buuuhuuu. Synd om mig.


Min lilla värld. Vad hemtrevligt det känns :D


Kommentarer

  1. Unknown17 december 2010 kl. 08:52

    Hej Gunilla,

    Det är inte alltid helt enkelt det här med pensioner. Brevet har du fått för att Alecta vill säkerställa att du får rätt pension.

    Du får gärna kontakta oss så hjälper vi dig med detta. Telefonnummer 020-78 22 80.

    Vänliga hälsningar
    Jonni Hällkvist, Alecta

    SvaraRadera
  2. Gunilla17 december 2010 kl. 20:53

    Tyvärr var svaret jag fick Goddag yxskaft ungefär, men jag ska göra mitt bästa. Tack att du tog dig tid att kommentera!
    // Gunilla

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer