Såhär känns det ibland. Eller, för det mesta faktiskt.Jag har inte övergått till konstiga anatomibilder, inte helt och hållet! Men dom här var lite passande tycker jag.
Kommer ihåg min gamla lärare på Scenskolan som sa till mig: "Lite mera hjärna, lite mindre hjärta"
Ja,du, Jurij, där satte du allt fingret på en öm punkt! Eller huvudet på spiken kanske man ska säga.
Hade jag bara kunnat balansera lite mer hade min karriär blivit fantastisk. Men nu kunde jag inte det...och det är som det är. Inget jag kan gå tillbaka och ändra.
För att inte tala om vissa andra val jag gjort i livet, där jag har varit beredd att kasta hela min tillvaro överbord för kärlekens skull. Inte gick det så bra, inte.
Men, ja...så har jag gjort, och det kan jag inte ändra på. Inbillar mig lite sådär fjantigt romantiskt att livet är roligare på så sätt.
Vem vet? Ingen. Men det är mitt liv, och så ser det ut.
Hjärta. Hjärna. Och aldrig mötas de två. Eller?
Geten har betydligt bättre balans än jag
Kommentarer
Skicka en kommentar