Fortsätt till huvudinnehåll

Anatomi



Såhär känns det ibland. Eller, för det mesta faktiskt.


Jag har inte övergått till konstiga anatomibilder, inte helt och hållet! Men dom här var lite passande tycker jag.
Kommer ihåg min gamla lärare på Scenskolan som sa till mig: "Lite mera hjärna, lite mindre hjärta"
Ja,du, Jurij, där satte du allt fingret på en öm punkt! Eller huvudet på spiken kanske man ska säga.
Hade jag bara kunnat balansera lite mer hade min karriär blivit fantastisk. Men nu kunde jag inte det...och det är som det är. Inget jag kan gå tillbaka och ändra.
För att inte tala om vissa andra val jag gjort i livet, där jag har varit beredd att kasta hela min tillvaro överbord för kärlekens skull. Inte gick det så bra, inte.
Men, ja...så har jag gjort, och det kan jag inte ändra på. Inbillar mig lite sådär fjantigt romantiskt att livet är roligare på så sätt.
Vem vet? Ingen. Men det är mitt liv, och så ser det ut.
Hjärta. Hjärna. Och aldrig mötas de två. Eller?


Geten har betydligt bättre balans än jag

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Kontakt

Jobbhelg, hemma och lite trött nu. Fick dessutom för mig att springa fram-och tillbaka idag, kändes lite småtrögt speciellt på hemvägen, men hem kom jag. När jag hade varit hemma en stund, ringde mobilen, och det var en kontaktperson från Hundhjälpen. Efter alla dessa kontaktförsök, hörde äntligen någon av sig, jag som nästan hade gett upp. Hon var också inne på att den kattälskande hundflickan Lia skulle passa oss bra, och nu skulle hon ta reda på lite mer dagsfärsk information och höra av sig igen under veckan. Åh, vad spännande! Tänk om vi snart har en hund! Glad glad glad. Här är hon! Nu ska jag sova, imorgon blir det lunch med Sandra och sen köpa vinterskor till Jacob. Och kanske titta på en hundsele eller så :) Godnatt!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!