Fortsätt till huvudinnehåll

Anatomi



Såhär känns det ibland. Eller, för det mesta faktiskt.


Jag har inte övergått till konstiga anatomibilder, inte helt och hållet! Men dom här var lite passande tycker jag.
Kommer ihåg min gamla lärare på Scenskolan som sa till mig: "Lite mera hjärna, lite mindre hjärta"
Ja,du, Jurij, där satte du allt fingret på en öm punkt! Eller huvudet på spiken kanske man ska säga.
Hade jag bara kunnat balansera lite mer hade min karriär blivit fantastisk. Men nu kunde jag inte det...och det är som det är. Inget jag kan gå tillbaka och ändra.
För att inte tala om vissa andra val jag gjort i livet, där jag har varit beredd att kasta hela min tillvaro överbord för kärlekens skull. Inte gick det så bra, inte.
Men, ja...så har jag gjort, och det kan jag inte ändra på. Inbillar mig lite sådär fjantigt romantiskt att livet är roligare på så sätt.
Vem vet? Ingen. Men det är mitt liv, och så ser det ut.
Hjärta. Hjärna. Och aldrig mötas de två. Eller?


Geten har betydligt bättre balans än jag

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!

Tussen gör sig hemmastadd

Vår nye familjemedlem Tussen har gjort sig riktigt hemmastadd på kort tid. Numera sover han lugnt i min säng tillsammans med Lisa hela nätterna, leker med sina små bollar, äter allt som kommer i hans väg samt springer till dörren för att hälsa när det ringer på. Det känns jättebra med honom!
Nu ska jag ta mig ut och kanske köra lite lätt träning trots snor. Sen är det Julfests-dax.

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with:

Come Saturday morning
I'm goin' away with my friend
We'll Saturday-spend till the end of the day
Just I and my friend
We'll travel for miles in our Saturday smiles
And then we'll move on
But we will remember long after Saturday's gone
You know what the trouble is?
Trouble is that probably all the good things in life
Take place in no more than a minute
I mean all I did, I, I bet you
At the end of seventy years should you lose someone
You can sit down, you can figure the whole thing out
You spent nineteen years sleepin'
You spent five years goin' to the bathroom
You spent thirty-five years doin'
Some kinda work you absolutely hated
Spent seven thousand eight hundred and
Fifty-three minutes blinkin' your eyes
And added to that, you got that one minute of good things
Then one day you wonder whether you're minute…