Torsdag kväll, Elin & Soffan har gått till Söderkällaren, jag har jobbat klart för i år och börjat förbereda maten tills imorgon. Har gjort ett gäng helstekta fläskfiléer och ska snart koka potatis till potatissalladen. Väldigt mycket bubbel är också inhandlat.
Imorgon är det sista dagen på detta år, 2010. Kan inte låta bli att bli både eftertänksam och lite, lite sentimental. Åren går, tiden går, vad vet vi om framtiden? Absolut ingenting överhuvudtaget, och det både skrämmer och lugnar mig.
Hade ett viktigt samtal igår som gjorde mig lite sorgsen, men också rädd. Rädd att jag inte ska förmå förändra vissa saker, att den förbannade jävla rädslan för att bli övergiven och avvisad ska följa mig genom livet och lämna mig öde och uttorkad längs vägen. Vill inte det, vill inte, vill inte, vill inte. Och bara jag kan ändra det. Rädslan är som ett berg som jag inte vet om det ens är någon idé att våga försöka ta sig över. Pappa tog sig över Himalaya, vad tar jag mig över? Vet inte. Vet inte hur man gör. Hur gör man?
Kanske 2011 tar mig en bit på väg. Kanske.
Kommentarer
Skicka en kommentar