Fortsätt till huvudinnehåll

Rädsla


Torsdag kväll, Elin & Soffan har gått till Söderkällaren, jag har jobbat klart för i år och börjat förbereda maten tills imorgon. Har gjort ett gäng helstekta fläskfiléer och ska snart koka potatis till potatissalladen. Väldigt mycket bubbel är också inhandlat.
Imorgon är det sista dagen på detta år, 2010. Kan inte låta bli att bli både eftertänksam och lite, lite sentimental. Åren går, tiden går, vad vet vi om framtiden? Absolut ingenting överhuvudtaget, och det både skrämmer och lugnar mig.
Hade ett viktigt samtal igår som gjorde mig lite sorgsen, men också rädd. Rädd att jag inte ska förmå förändra vissa saker, att den förbannade jävla rädslan för att bli övergiven och avvisad ska följa mig genom livet och lämna mig öde och uttorkad längs vägen. Vill inte det, vill inte, vill inte, vill inte. Och bara jag kan ändra det. Rädslan är som ett berg som jag inte vet om det ens är någon idé att våga försöka ta sig över. Pappa tog sig över Himalaya, vad tar jag mig över? Vet inte. Vet inte hur man gör. Hur gör man?
Kanske 2011 tar mig en bit på väg. Kanske.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!