Fortsätt till huvudinnehåll

Böcker

Mitt ursprung. En viss skillnad från Valhallavägen.


Fortfarande snorig, men betydligt piggare idag än igår. Var på Erikas Skivstångspass, rooooligt och jättebra som vanligt! Och jobbigt, men jag satsar våghalsigt och storstilat på att kunna gå i morgon. Jag har ju kört mycket styrka den här veckan just för att slippa det där "aaaaaaaaaj ett trappsteg" imorgon.
Från den 10 januari ska jag jobba lite mer på F&S KI, skönt, skönt, skönt att slippa åka runt så mycket som tidigare.
Tyvärr blir jag täppt av rödvin också har jag märkt, det hade annars varit så mysigt att ta ett glas ikväll framför tv:n. Jag får väl se, å andra sidan känner jag inte ens smak när jag blir täppt så det spelar liksom ingen roll. Kan lika väl ta ett glas vatten.
Var inne på Akademibokhandeln en sväng, åh, vad jag gillar bokhandlar! (heter det så??)
Att bara gå runt och bläddra i fina böcker och drömma sig bort....så skönt och härligt. Böcker, det är nåt särskilt, det. Vackra konstböcker, modeböcker, filmböcker, biografier, det finns så många! Hittade en bok av Rebiya Kadeer, som är uigur precis som pappa, och som har vigt sitt liv åt att kämpa mot Kinas förtryck av uigurerna i Xinjiang, eller Östturkestan som pappa alltid sa. Det var nära att Jacob och jag fick träffa henne när hon var i Sverige, hon skulle isåfall ha stannat till hos oss på väg till Arlanda, men det gick inte att få ihop. Men hennes bok måste jag nog köpa. "Kampen mot draken" heter den. Läs mer HÄR

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer