Fortsätt till huvudinnehåll

Första dagen i september

Långa dagar på jobbet, jag blir trött av att det aldrig är tyst. Skallen känns helt urblåst när jag kommer hem.

Nu är jag dock ledig ett par dagar, det känns väldigt lyxigt och välbehövligt. Jag får lätt tristess- och depptankar när jag gör samma sak för många dagar i sträck.

Idag kom mitt avtal om tills-vidare-anställningen nedramlandes i min brevlåda. Det blir första gången jag skriver på nåt som innebär att jag kan jobba där på obestämd tid. Ja, det klart, nån gång blir jag ju pensionär och så, eller så dör jag, men för mig att vara på ett ställe mer än ett år....nytt!



Och det har blivit september.

Ska inte hemfall åt nåt höstvemod, men september är ändå en höstmånad. Augusti är fortfarande sensommar, men nu blir det höst. Fast jag älskar ju hösten, så det är ju bra.

Måste sova, sov dåligt inatt.

Imorgon ska jag njuta av ledighet och septemberfredag.



September, min vän... minns att det fanns en låt med Barbro Hörberg som började så. Längesen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...