Fortsätt till huvudinnehåll

Min specialitet

Och här har vi det tråkiga stället som man skulle hämta nummerlappen på

Jag har upptäckt att något jag är riktigt, riktigt bra på, det är att cykla vilse.
Varje gång jag ska nånstans för första gången, kommer jag alltid till nåt ställe på vägen där jag tänker: "Den där vägen ser bra ut, jag testar!" Och så blir det fel.
Idag skulle jag till Lidingö och hämta nummerlappen inför söndagens 10km:s-lopp. Ditvägen gick ganska bra, jag kom fram iaf :) men sen på hemvägen, då blev det fel. "Jag tar en annan väg" tänkte jag. "Här har säkert ingen upptäckt att man kan komma fram smartare". Jo, det hade nog nån upptäckt, eftersom man inte kom fram alls. Men det var rätt fint där, titta bara!


Vem kunde tro att detta är alldeles nära den hemska Lidingövägen....?



Sen kan jag inte låta bli att komma med en liten tanke - möjligen väldigt fördomsfull och allt möjligt, men där på Hälsans Ö, som den kallas, Lidingö alltså, kom det två typ filippinska eller thailändska tjejer gåendes. Min första tanke var ungefär: "oj, finns det invandrare här?" och sen direkt efter tänkte jag " näää, dom ska såklart hem och städa hos några".
Har jag förutfattade meningar? Kanske. Men mitt intryck så fort jag rullade över bron i princip, var att det är nåt med alla små radhus och pampiga villor och pluttenuttiga trädgårdar som får mig att kvävas lite. Allt är så...vilket ord söker jag?...tillrättalagt. Utan skavanker. För mig känns det instängt.
Ja, ja! Jag bor ju inte där (som tur är), och det kändes skönt att återvända till stadsbebyggelsen igen. Jag var ju ändå borta en halvtimme eller nåt.
Vad fånig jag är.... men nåt är det med villasamhällen. Och värre blir det ju äldre jag blir.

Jaha, det var dagens knäppisbetraktelse! Nu ska jag leta fram ett recept på Flygande Jacob.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer