Öppning två da´r på raken

...då känner man sig rätt mör!
Även fast jag inte har sovit jättelite, så blir det lite vajsing i dygnsrytmen när man går upp 4:30 plötsligt, två mornar. Och man går ju inte direkt och lägger sig kl åtta på kvällen heller.
Har haft skumma känningar i ryggen, som om nån liten nerv kom i kläm efter min överaktiva helg... men nu börjar det gå över. Skönt, för imorgon tänker jag äntligen masa mig iväg på Intervall/Flex, på fredag ska jag först få massage och sen ska Anna och jag ut på en långrunda. Och sen blir det jobb både lördag och söndag, men det är ok.
Efter en regnig, trist dag har solen nu tittat fram och det är en riktigt härlig höstdag. På fredag är det 20 år sedan min pappa dog, otroligt vad tiden går. Det känns längesen, men samtidigt minns jag honom så väl. Lilla pappa.
Hörde av mig till Hundstallet igen angående min vackra Husky-flicka...de vet inte mycket om hennes bakgrund, om hon är van vid katt eller ej. Hmm...vi får väl se vad som händer. Hon var så fin, jag har svårt att glömma henne.


Dom ögonen....