Fortsätt till huvudinnehåll

Elton

Elton John. Vilket otroligt proffs.

Han har hållit på i 46 år tyckte jag hann sa, och det märktes så tydligt att han fortfarande tyckte det var jätteroligt.Hans trummis tror jag det var hade spelat med honom sen 1969!

En liten man i röda skor, lång glitterkavaj och E.J. i paljetter på ryggen.

Han körde låtarna en efter en, satt själv vid flygeln hela konserten och lämnade inte scenen en enda gång på två och en halv timme.

Här kommer lite darriga halvdåliga bilder!

snart dags...folk har inte kommit på plats ännu

stort ställe, den där arenan

jacob känner sig lite smått obekväm när den ena pensionären efter den andra stapplar in med ett glas rött. men ok, det var en del yngre också. och en del lantisar som kom i buss. känsligt om man är en 20-årig stadskille på konsert med sin mamma...
och så var han igång!

elton john. yes.

han var en jäkel på att spela piano

gänget som körde
candle in the wind. visst, den var med. han måste väl spy på den låten vid det här laget.

mäktigt, proffsigt, musikaliskt, jättekul!
Nu väntar jag på lönen så jag kan köpa biljetter till Metallica på Gärdet i maj! Live-konserter måste vara bland det bästa som finns!

Vi vällde ut tillsammans med alla andra tusentals människorna. En person av alla dessa hade valt att cykla dit, och det var jag, haha. Tror säkert att jag var snabbare hemma än de flesta.

Nu ska jag snart gå ut med Smilla och sen ska hon och jag baka lussekatter. Eller ok, hon får bara titta på.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer