Fortsätt till huvudinnehåll

Fredagen den trettonde

Hittills känns inte denna dag som en olycksdag!
Först lång morgon/förmiddagsprommis med älskade hunden i Lill-Jansskogen, sen fika på Thelins med arbetskamraterna eftersom TRE av FEM slutar....känns så sorgligt, onödigt och meningslöst. Men trevligt med en avslutningsfika.
Sen slängde jag mig på cykeln igen för att så snabbt som möjligt ta mig hem till Smilla som väntade på nästa promenad. Och under den hann det bli mörkt minsann.

båtklubben vid bellevue i eftermiddagsmörker

pinnar smakar lika bra i mörker
Hemma börjar julblommorna titta fram. Ja, det är ju faktiskt Lucia idag och bara dryga tio dagar till jul.

hela lilla blom-familjen


amaryllis. den är fin, den.
Nu lyssnar jag på Elton John för att komma lite i stämning inför konserten. Ska snart cykla bort mot Friends Arena.
Rapport följer!
Tjing.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tröst-shopping pga snorig näsa

De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :) I tisdags började det. Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen. När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare. Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen. Tackade ja till två öppningspass...
4 kommentarer
Läs mer

Ett steg i taget

Såhär kan det kännas ibland Jag lär mig långsamt att ta ett litet steg i taget och inte springa och gömma mig, vilket jag annars ofta gör. Jag tänker att "det här kommer gå åt helvete, så jag tänker inte ens utsätta mig för det". Och sen är det inte så. Antingen går det inte åt helvete eller så är känslan av maktlöshet inte alls så farlig som jag tror innan. Idag hade jag tänkt springa och gömma mig, dvs stanna hemma och inte gå till ett ställe där jag visste att det kunde bli jobbigt. Men jag bestämde mig för att gå ändå. Jag kunde inte sova och fick hjärtklappning och torr mun, men det gick jättebra. Själva den jobbiga situationen blev inte jobbig alls. Jag tog det lugnt, försökte att bara vara mig själv och inte lägga mig i underläge eller förneka migsjälv. Nu är jag jättetrött men jag är glad att jag gjorde det här. Så nu är det bara att gå vidare. En sak blev jag inte klar över dock, men det spelar ingen roll. Ibland får jag bara ta ett steg tillbaka och betrakta helhets...
2 kommentarer
Läs mer